Göteborgsposten – 17 juli 1873, sida 1

en möjlighet föresunnits att åtminstone nödtorfteligen härstädes lifnåra ett fem gånger större antal personer, än först afsedt var. Den 1 oktober inflyttade vi i vårt nya hus, Polhem, som är rymligt, beqvämt och varmt: Åtgången af kol för dess och fartygens uppvärmning har varit vida mindre än vi beräknat. Det återstående kolförrådet är derföre fullt tillräckligt, ej allenast för återfärden hem, utan äfven för de utflykter, som nåsta vår och sommar komma i fråga. Deremot har ett ledsamt missöde drabbat expeditionen derigenom, att samtliga renarne under ovädret, som dref isen ned mot Spetsbersens nordkust, rymde och sedermera ej kunnat å..rfinnas, oaktadt talrika expeditioner för detta ändamål blifvit utsända i alla riktningar. Endast en enda ren återvände efter några veckors frånvaro, med ett stort sår på ryggen, förorsakadt antingen af ett fall utför en fjellsida eller af en björnram. Såret är numera läkt och renen har blifvit mycket fet. Oaktadt den står ute, bunden och utan skydd, trifves den synbarligen godt, och den hitförda mossan tyckes smaka den förträffligt. De farhågor man hyst för möjligheten att under vintern vid denna latitud föda renar med hitförd mossa hafva således visat sig ogrundade. Renarne hade helt säkert varit för oss af stort gagn till utflykter åt alla håll, isynnerhet på inlandsisen, och deras förlust är derföre myvkct att beklaga. Om väderleken fortfarande blir lika mild som hittills, är det dock sannolikt, att vi komma att börja vår polarfärd med ångbåt, i hvilket fall renarne blifvit af mindre gagn, enär vi väl till en början, efter det vi lemnat fartyget, måste framgå öfver brutna isfält. Vanligen är norra kusten af Spetsbergen temligen isfri ännu i början af oktober. Detta år inträffade dock redan i medlet och slutet af september en så sträng köld med N. och NV. vindar, hvilka drefvo isen mot Spetsbergens nordkust, att hafvet utanför frös till så långt man kunde se från de bergshöjder, som omgifva Mosselbay. Med anledning häraf väntade vi oss en mycket bister vinter, en förmodan, som dock hittills icke besannats, enligt hvad vidfogade tabell utvisar. Temperaturen vid Polhem: edeltemp. Max. Min. 1872 Sept. —1194. —204. —29.:2 C. , Okt. —126. —09,6. —27072. , Nov. —802. 22)6. —1905. , Dec. Ö140,5. —36,4. —266,6. 1873 Jan. 1:e—26:e — —119,3. 43,6. —320.4. Vintern har således härstädes hittills icke varit kallare än en vanlig vinter i trakten af Gefle. Allt sedan början af september har någon daglig temperaturvariation icke varit märkbar, d. v. s. någon i regeln återkommande temperaturskilnad -mellan dygnets olika timmar existerar ej härstädes under den mörka tiden. Plötsliga temperaturvexlingar äro dock myccket vanliga och ofta rasa mycket svåra, isynnerhet sydliga stormar. Fjorden (ej hamnen) utanför Polhem blef åter isfri i början af november, och sedan dess har äfven i sjelfva hamnen en plötslig islossning ofta egt rum, dock alltid under så ogynnsamma förhållanden (köld, storm och mörker), att någon möjlighet för Gladan och Onkel Adam ej förefunnits att löpa ut. I natt lossnade isen åter med ens, under häftig sydlig storm. Blott stormen något saktar sig, erna alla tre fartygen lemna Mosselbay, Gladan och Onkel Adam för att återvända hem, Polhem för att göra en utflykt norrut. Utom löjtn. Palander med 13 man, följa löjtnanten vid italienska marinen Parent och jag med Polhem. Vår afsigt är att bogsera Gladan till Norsköarne samt att derifrån göra en färd så långt norrut som möjligt, dels för djupdraggningar, dels för att taga reda på gränsorna för polar-isen under denna tid af äret. D:r Envall, Kjellman och Wijkander blifva qvar vid vintergvarteret för att n der vår frånvaro intet afbrott må ske i de magnetiska och meteorologiska observationer, som derstädes pågått hvarje timma af dygnet, de meteorologiska observationerna sedan d. 12 september, de magnetiska sedan d. 13 oktober. Dessutom verkställas etter öfverenskommelse med den fysiska institutionen i Upsala magnetiska observationer hvar femte minut d. 1 och 15 i hvarje månad, samtidigt här och i Upsala. Då någon polarexpedition aldrig förut öfvervintrat vid en latitud så nordlig som vår (den berömde amerikanske polarfararen d:r Kanes öfvervintringsplats i Smiths Sound låg vid 78 38. N.L., hans elterföljares Hayes och de engelska polarfararnes ännu sydligare), så bör en nästan fullständig magnetisk och meteorologisk årsserie från det vid 79 53. N.L. belägna Polhem blifva för vetenskapen af stort gagn, isynnerhet som någon öfvervintring af örlogseller vetenskapsmän i gamla verldens polartrakter aldrig förut egt rum. Löjtnant Parent och d:r Wijkander hafva flitigt sysselsatt sig med iakttagelser rörande norrskenet och dess spektrum, hvarvid de till läget bestämt sju särskilda linier, hvilka enligt Wijkanders iakttagelse härstädes fullkomligt öfverensstämma med spektrum af den nedre föga lysande delen af ljuslägan (Mozzens kalspektrum). Denna iakttagelse lemnar ett vigtigt bidrag till kännedomen om ett storartadt och ännu gåtfullt naturfenomen. Bland annat antyder den, att ett sammanhang möjligen eger rum mellan norrskensfenomenet och nedfallandet af det kosmiska stoft, innehållande kol, jern, m. m., hvarom jag i ett föregående bref talat. Sjelfva den hittills oförklarliga omständigheten, att man i olika trakter eller vid olika tillfällen erhållit olika beskaffade spektra för detta vackra ljusfenomen, beror kanske endast på den olika beskaffenheten af det stoft, som nedfaller och förbrinner vid den elektriska urladdning, som ytterst betingar norrskenet. Under vinternatten tyckes norrskenet härstädes vid sydliga vindar vara i det närmaste permanent, hvaremot det är mindre ljusstarkt än starka norrsken i sydligare trakter. Öfverhufvudtaget har det en helt annan prägel, hvilket möjligen beror derpå, att härden för detta ljus här ligger närmare jordytan än i sydligare trakter. Jag hoppas att vi under vinterns lopp skola blifva i tillfälle att bekräfta detta genom direkta iakttagelser, hvartill förberedelser redan blifvit vidtagna. Dessutom hafva åtskilliga andra undersökningar under vinterns lopp blifvit verkställda, af d:r Wijkander rörande luftelektriciteten och jordtemperaturen, det förra med en enkom för denna expedition me. T IK .212 . aoe