Göteborgsposten – 16 juli 1873, sida 2

— Alldeles ensam oberäknadt den spöket, svarade miss Bing. — Är den unga damen frisk och i säkert förvar? — Båda delarne, sir. I så säkert förvar hon kan vara inom lås och bom och så frisk som möjligt, då hon ständigt måste hålla sig inne på sitt rum. — Jag är glad öfver att höra det. Jag skall ej glömma att belöna eder trohet, såsom den förtjenar, sade Moer. Men hvad är det för nonsens ni pratar om ett spöke? — Det är alldeles icke nonsens, förklarade miss Bing. Det är ett verkligt spöke, som grasserar i husct, hvad Watson än må säga deremot. Det är ingen lefvande varelse — det är en ande — och han gör mitt lif här alldeles odrägligt! Jag gick in på att stanna här och taga vård om den unga damen, men jag gick ej in på att uthärda någon kamp vare sig med englar eller afgrundsandar. Till hvilketdera slaget spöket hör, kan jag ej säga. — Min goda qvinna, sade Moer, det är råttor eller någon katt eller någon hurd, det kan vara — — Det kan vara, men det är icke, afbröt miss Bing i bestämd ton. Sådana djur skratta ej genom ens nyckelhål! unga damen oc (Forts.)