Göteborgsposten – 16 juli 1873, sida 2

Frän Utlandet. Frankrike, hvars område börjar utrymmas i morgon af de tyska trupperna, hvilka någon tid vorkställt en del lokalförflyttningar, och skall utrymningen vara atslutad till d. 2 aug., hvarefter tyskarne endast hålla Verdun besatt såsom pant, tills sista öret af den femte milliarden blifvit betaldt, — Frankrike, sade vi, skrider med kraft och allvar till omorganiseringen af sin armå. Vi hafva redogjort för några siffror i det nya armöförslaget, hvilka angåfvo truppernas numeriska styrka vid olika stadier, nu föreligger oss motiveringen eller inledningen till förslaget, och heter det deri: Före kriget 1870 var Frankrike deladt i stora militärkommandon, hvilka med undantag af dem i Lyon och Paris endast hade under sig depoter eller delar af kårer, i det att regementet allena var formeradt. Regementenas effektiva styrka var till och med försvagad genom de permitteringar, som årligen egde rum af ekonomiska skäl, och manskapet låg spridt i en mängd små garnisoner, till stor skada för öfningarne och disciplinen. Ingendera af dessa grupper hade den materiel som behöfdes, om de skulle draga i fält. Att armåkårerna sålunda nedbragts till en ringa styrka och styckats i oändlighet, hade till följd, att generalerna förlorade all öfning i att föra sina afdelningar, medan de subalterna officerarne stodo utan verkligt befäl och saknade instruktiou. Kort sagdt, ingen förberedelse till kriget hade gjorts, och det var i denna belägenhet, som Frankrike år 1870 störtades i krig. Vi befunno oss utan förberedelse, utan organisation, ja, man skulle kunna tillägga utan ledning, med ett alltför ringa artilleri, och vi stodo gentemot en fiende, som ej allenast länge rustat sig och var kraftigt organiserad, utan dertill var oss öfverlägsen i numeriskt hänseende och i befäl Häri låg orsaken till vårt nederlag, och vi måste ovilkorligen duka under. Att vi här uppfriska minnet af våra olyckor, sker för öfrigticke i afsigt att klandra de män, som framkallade dem, emedan vi äro alla mer eller mindre skyldiga till krigets sorgliga utgång, utan för att deraf hemta en nyttig lärdom och förebygga ett upprepande. Den vigtigaste lärdom, kriget gifvit oss, består deri, att armön måste i hvarje ögonblick vara förberedd till krig och ständigt vara indelad i brigader, divisioner och armskårer, försedda med kommando, stab, en fullständig förvaltning i alla grenar och den nödiga materielen, så att den kan på möjligast korta tid rycka i fält, i det öfvergången från fredsfot till krigsfot helt enkelt kommer att bestå deri, att den effektiva styrkan ökas.