Göteborgsposten – 16 juli 1873, sida 1

räkna framgång i några bemödanden att för närvarande uppdaga förhållandet. I enlighet dermed upphörde äfven polisuppsigton öfver Darrel Moer och hans betjent. — Det tycks bli jag, som får utforska saken ensam, sade lady Rothsmere för sig sjelf. Men sir Hugh Tregaron återstår ju ännu, och han kan bli en god hjelp för mig. Jag skall leda hans efterspaningar. Jag vet, att Honor lefver. Jag vet, att jag skall finna henne. Sir Hugh återkom till London så uttröttad af sina oupphörliga ansträngningar dag och natt, att den ungerska grefvinnan ej ville uppegga honom till nya efterspaningar, förr än han blifvit fullkomligt uthvilad. Han var blek och afmagrad och hans allvarliga ögon hade ett obeskrifligt sorgset uttryck. — Det är nära tre veckor sedan Honor försvann, sade sir Hugh till mylady och sin tant. Min stackars flicka! Hvar kan hon vara? Hon måste tro, att jag öfvergifvit henne. Hon är ej död. Det känner jag mig fullkomligt öfvertygad om. Men hvar är hon? I hvems händer har hon fallit? Har Darrel Moer någonting att göra med hennes försvinnande? Han är — han måste vara inblandad i saken. Jag skall söka upp honom i morgon och vrida sanningen ur hans lögnaktiga strupe. Men ödet korsade denna sir Hughs plan. Grimrod, som i Yorkshire tillbragt de tre veckorna efter miss Floyds förlofning med Darrel Moer, anlände samma afton till lord Waldemars hus i hufvudstaden och hade ett enskildt samtal med Moer.