Göteborgsposten – 15 juli 1873, sida 2

per, angreps af en öfverlägsen carliststyrka — efter hvad det uppgifves, 3,000 man, hvilke vittnar bäst om huru carlisterna fått tilltäll att mer och mer tillväxa i styrka — och föl sjelf i kampen, hvarefter en del af hans folk bagage och flera kanoner föllo i carlisterna händer. I carlistdepescher talas nu redan on en förestående marsch mot den närbelägn fästningen Gerona och dernäst mot Catalonien hufvudstad Barcelona. Regeringen i Madrid lägger emellertic den största hjelplöshet i dagen. General Nou vilas, mannen med de lögnaktiga rapporterna som blef kringränd och slagen af carlistern: i Biscaia, har nedlagt sitt befäl, men mar har ännu icke lyckats finna åt honom nå gon efterföljare. Den 9 dennes hade cor: tes ordförande Salmeron och den bekant Castelar ett längre samtal med regeringspre: sidenten Pi y Margall, hvarvid de uppmanade honom att visa större kraft; men hvad skall väl en regeringspresident taga sig till i en så förtviflad ställning, utan arm och utan penningar? Han kan i kraft af sin diktatoriska myndighet förklara en enskild provins eller hela landet i belägringstillstånd ; men dylika åtgärder äro utan all betydelse, då den verkställande makten saknar medel att gifva eftertryck åt sina hotelser. Det bästa beviset på spanska regeringens vanmakt är den tilltagande anarkien i provinserna. Så har det nationala partiet, hvilket väl skall vara det federalistiska oafhängighbtspartiet i staden Alcoy (belägen i provinsen Alicante med c:a 32,000 innevånare), bemäktigat sig rådhuset: borgmästaren har skjutits, 60 hus ha lagts i aska, och de sfrivillige hota med att skjuta den gripna gisslan, ifall de bli anfallna. Återigen ett nytt upprepande, fastän i mindre skala, af Kommunens skräckscener. Regeringen skall med anledning af detta dåd -hafva beslutat att gå energiskt tillväga, men detta beslut har väl fattats hundrade gånger förut, utan att kunna utföras; och dess uttalande skall helt säkert endast framkalla ett leende af trots hos dem det gäller. Ett annat bevis på regeringens vanmakt är att, under det regeringen icke kunnat bringa till utförande i Catalonien af landtstormen mot carlisterna, har deremot i Galicien, i Vimianzo, biidats en landtstorm mot — regeringens skattekräfvare. 400 man ha neml. der samlat sig för att angripa de gendarmer, som medverka vid skatternas upptagande, och stridens resultat blef en mängd döda och sårade. I sin nöd har regeringen tagit sin tillflykt till ett ofta anlitadt, men numera alldeles betydelselöst medel: hon har neml. utfärdat ett manifest till nationen, i hvilket hon säger: Vår vigtigasto och nödvändigaste uppgift är att göra slut på det borgerliga krig, som f. n. hemsöker Catalonien, Navarra och de baskiska provinserna. Vi stå nu i begrepp att göra en yttersta ansträngning för att ernå detta mål, i det vi ba för afsigt att använda den diktatoriska myndighet, cortes gifvit oss. Manisestet anropar derpå den fosterlandskärlek, som spaniorerna alltid ha visat. och säger, att regeringen skall med oblidkelig stränghet genomföra lagen och tvinga soldaterna att qvarblifva vid sina fanor, tills fred råder i landet. Manifestet slutar med orden: Vårt land kräfver offer at alla sina barn, och dem, som ej vill till sista blodsdroppen bringa detta offer, är hvarken frisinnad eller spanjor. Denna regeringens förklaring har synbarligen ej gjort det ringaste intryck på de utträdda oförsonlige medlommarne af cortes, hvilkas ledare äfven haft en sammankomst med Salmeron och Castelar, som skulle på cortesmajoritetens vägnar söka att bringa en lösning till stånd och förmå dem att vända tillbaka till cortes. Man hade satt mycken vigt vid regeringens diktatoriska makt; men lenna fordra de oförsonlige just att få uppnäfd, hvarpå regeringen ej skall ingå. Man vill i Rom veta, att påfven proteterat mot presten och carlistohefen Santa Jruz bragder, samt förklarat hans uppförande cke öfverensstämma med hans presterliga ställling. Santa Cruz skall icke hafva fästat nåsot afseende härvid, hvarför påfven beslutat uspendera honom a divinis. Härmed må samnanställas ett i Bayonne gängse rykte, enligt vilket Santa Cruz och tvenne af hans löjtanter häktats på befallning af marquis de Taldespina. Santa Cru-z friskara har förenats ned Valdespinas. Den stora revy. som Frankrikes recering