Göteborgsposten – 15 juli 1873, sida 1

ner var författarinnan till det lögnaktiga telegram, som fört Honor till Bolton. Han förhörde hvarje droskegare i Bolton, den inbegripen som lånat sitt åkdon till Bing, men utan resultat. Den kusk som fört dem till Röda Huset bevisade sin oskuld, och mrs Glint förnekade all kännedom om den irländske betjent hvilken affärdat mrs Earlys körsven. Bings försigtighetsmått hade varit så väl vidtagna, att ingen ledtråd kunde finnas till upptäckande af den förlorade flickan. Tredje dagen efter Honors hemlighetsfulla försvinnande reste mrs Early tillbaka till London med den stackars Lucky Banner, hvars oro öfver förlusten af hennes unga matmor var förfärlig. Kammarjungfrun framkastade den förmodan, att miss Honor blifvit mördad. Några af polismännen delade denna åsigt. En undersökning i floden och kanalen anställdes, men naturligtvis utan resultat. Mrs Early fann lady Thaxter alldeles uppgifven af sinnesrörelse. Telegrammer anlände två gånger om dagen från sir Hugh Tregaron, blott innehållande de tre orden ÅAnnu intet apår. och mylady besvarade dem samvetsgrannt. j Genom sir Hughs försorg hade saken blifvit undanhållen för tidningarne. Lady Thaxter var rädd för offentlighet och underrättade ej ens lord Waldemar till fullo om saken. Kanhända att hon i detta fall leddes af en önskan att ej förråda sin sorg för den ende, som torde ha förorsakat den, nemligen Darrel Moer.