Göteborgsposten – 14 juli 1873, sida 2

dagstiden liggande alldeles redlös på Otterhällan. Poliskonstapeln, som gjorde sin rond i grannskapet, kunde knappt se lif i honom. Han lyfte honom upp, men den metvetslösa kroppen föll tillbaka. Han bars då ned till gatan der slutligen hans lifsandar så småningom väcktes. Sedan han sålunda lyckats samla sina tankar började han att med skällsord öfverhopa konstapeln och derefter på egen hand traska af. En stund efteråt befanns han ånyo uppe på Otterhällan på sin gamla plats och i en behaglig slummer. Då blef han afförd till vaktkontoret, der förolämpningarne mot konstaplarne förnyades. Vid förhöret påstod han sig icke alls ha varit drucken och kände inte ett dugg till hela historien. På grund af bevisning fälldes han dock att för fylleri och förolämpning böta 10 rdr, hvilket på hans språk med andra ord betyder 3 dagars fängelse vid vatten och bröd, hvartill han äfven genast införpassades. Olyckshändelsen på hamnbanan, då entreprenören E. Polemanns hästar blefvo öfverkörda, var i fredags ånyo föremål förtpolisransakning. Af inkallade vittnens samstämmande intyg bevisades, att olyckan uppkommit genom hästarnes lemnande utan tillsyn, i det deras vaktare vid tillfället uppehållit sig på någotjafständ. Polemann, som medelst en skrift begärt poliskammarens handräckning för utbekommande af skadeersättning af den till olyckan vållande, kunde i så fall endast söka utfå denna ersättning af sin dräng, åt hvilken han anförtrott hästarne, men denne lär redan Sha tagit till schappen och utan framgång blifvit efterspanad. Målet kunde icke föranleda till någon vidare undersökning. Skomakarestriken. Malet mellan åtskilliga skomakaremästare samt de 7 strikande skomakaregesällerna, af de förre anklagade att ha med hot och lock sökt uppvigla sina öfriga yrkesbröder att öfvergifva arbetet för mästarne, afgjordes i torsdags i poliskammaren. Å båda sidor hade en mängd vittnen blifvit inkallade, hvilka på mer eller mindre sammanstämmande sätt afgåfvo sina vittnesberättelser. En af de anklagade blef på brist af bevis fullständigt frikänd, men mot de öfriga funnos en del graverande omständigheter, dock ej af den beskaffenhet att de kunde fällas till något ansvar derför. Målet fick sålunda bero på ny anmälan och fälldes de tvistande parterna att sjelfva bestrida alla de kostnader de haft i målet samt ersätta sina i målet hörda vittnen. Från Stockholm. En sömngångare. Följande af Dag. Nyh. ordagrant afskrifna anmälan upptogs i förgår å detektiva vaktkontoret: Torparen Carl Gustaf Magnusson från stället Hinderstad i Järfälla socken af Stockholms län har anmält att han i natt å vägen mellan Barkarby och Skrufven förlorat en rödbrun vallack, förspänd en vagn med understegar, lassad med klöfver. Hästen har (det är bonden som berättar) bortkommit sålunda, att Magnusson setat på lasset och somnat, och då han vaknat, hade han funnit sig gående på landsvägen och saknat både hästen och lasset. Vexelförfalskaren Löthman. Förliden tisdags afton undergick förre bokbindaren Karl Fredrik Löthman, född d. 30 november 1814 i Stockholm, ransakning inför Örebro rådhusrätt, såsom åtalad och häktad för förfalskning af en postremissvexel. Om förhöret meddelar Nerik. Alleh. följande: Löthman, som är en gråhärig man med kal hjessa, uppträdde inför rådhusrätten uti egna kläder och med stor säkerhet (fräckhet sade sådane, som på förhand vore öfvertygade om hans brottslighet). Såsom ordförande uti rådhusrätten tjenstgjorde vice häradshöfdingen Åberg. Ombudsmannen Tersmeden förde Örebro enskilda banks talan, och stadsfiskalen P. E. Andersson var allmän åklagare. Sedan de inför poliskammaren i Göteborg och rådhusrätten derstädes förda protokoll blifvit upplästa, förklarade Löthman, att de endast kunde betraktas såsom en nidskrift, sammansatt i hans frånvaro, uti uppenbar afsigt att genom falska protokoll med mera dylikt söka bringa honom på fall. Stadsfiskalen förklarade väl för Löthman, att ej allenast protokollen egde fullt vitsord, utan ock att de fullkomligt öfverensstämde med de polisreferat, Göteborgstidningarne innehållit, men Löthman afklippte denna upplysning med det hemska påstående, att ej allenast polispersonalen och juristerna i Göteborg, utan äfven tidningsreferenterna derstädes, sammansvurit sig mot honom för att sålunda genomdrifva sina, mot Löthman riktade, omenskliga planer. Sina föregående lefnadsöden, som varit i hög grad vexlande i afseende på skådeplatsen, bade Löthman, som: det tycktes, ej synnerlig benägenhet att tydligen lägga i dagen. På ordförandens fråga, om han ej förut varit åtalad eller straffad för något brott, svarade Löthman: nej, jag blef frikänd. Ordföranden: Hvad menar Löthman med det, att han blef frikänd? Löthman: Jo, jag var en gång tilltalad, för det jag gaf ut en örfil och rökte cigarr och fick sen plikta några riksdaler. Ordföranden: Löthman sa nyss, att han blef frikänd. När var det? Löthman: Det har jag aldrig sagt. Jo, det var rätt, jag sköt en gång utaf ett pistolskott på en bakgård, men då blef jag frikänd. Åklagaren: Kanske ej Löthman kommer ihåg den 8 januari 1848? Löthman (synbarligen förlägen): Ja, se det var så, att jag var tilltalad uti Jönköping för pantsättning af stulet silfver och dömdes der att böta 312 rdr banko samt att undergå öppen kyrkoplikt i Ljungarums kyrka, hvarjemte jag skulle böta 13 rdr 16 skillingar banko för oskickligt uppförande inför rätta. Detta förhållande styrktes ock af stadsfiskalen; men Löthman förklarade, att detta utslag blifvit upphäfdt af Göta hofrätt. Angående det brott, för hvilket han nu vår tilltalad, förnekade han såväl, att han tagit någon brottslig befattning med den ifrågavarande vexeln, som att han varit innehafvare af den lapp, som påträffats uti hans annotationsbok, och hvarå törekom anteckningen: Målaren A. Blom Upsala, Sadelmakaren U. Sander, — utan hade denna senare blifvit af illvillige polistjenstemän insmugglad ibland hans papper — ett påstående, som han vidhöll, oaktadt häradshöfd. ÄÅberg gjorde Löthman uppmärksam derå, att Löthmans papper hitkommit förseglade. Då ej annat än grofva tillmälen mot domstolen samt Göteborgs rådhusrätt och poliskammare kunde erhållas af Löthman, blef målet för bevisnings anskaffande uppskjutet till fredagen d. 25 juli. Löthman återfördes i häktet. ——— — Frän Hufvudstaden.