Göteborgsposten – 14 juli 1873, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren-. Fiskare på villovägar. Fiskaren Carl Olsson från Kalfsund råkade i onsdags, då ban af åtskilliga orsaker var inne i staden, att förtära ett qvantum bränvin som hans skärgårdsnatur icke förmådde tåla, och som orsakade honom icke allenast ett obehagligt bryderi med polisen utan äfven kom honom att nödgas stanna i staden längre än ämnadt var. Han besökte nemligen i sitt temligen rusiga tillstånd handl Johanssons salubod vid Rosenlundsgatan, der hans beteende måtte ha varit mindre godt, då en af biträdena helt sonika tog och kastade honom på dörren. Vår man blef deraf högst förgrymmad och började att oförbebällsamt och i något väl högljudda ordalag yttra sin törtrytelse deröfver samt inträngde ånyo i lokalen der hans berserkavrede höll på att taga öfverhand. Tillkallad polis hade svårt att hålla honom i styr och under vägen till polisvaktkontoret uppförde han sig högst vildsint, förolämpade poliskonstaplarne samt gjorde ett våldsamt motstånd. Vid förhöret härom kände han intet till saken utom att han visst varit något drucken. Sig sjelf till straff och androm till varnagel dömdes Olsson nu att för fylleri och förargelseväckande uppförande plikta 20 rdr, för förolämpning af poliskonstapel under embetsutöfning 20 och för våldsamt motstånd under transport till finkan 30 rdr, samma summarum 70 rdr rmt. Olsson begärde anstånd, men som han hade svårt att erhålla kredit på en så rundlig summa och han för öfrigt setat af föregående fylleriboter, förvandlades hans penningegäld i stället till 10 dygns vatten och bröd, till hvars undergående han genast förklarades färdig. Förargelseväckande uppträde. Målet med nykterhetsvardshusidkaren Lorentz Jobansson vid Södra Allcgatan återtogs i fredags -i poliskammaren, då Johansson skulle förebringa all den bevisning han kunde för sin oskuld. (Se G.-P. N:o 152 A). Han hade äfven inkallat 8 vittnen, at hvilka 5 voro närvarande vid målets påropande. Af dessa vittnen hade ett par snart sagdt ingenting af vigt att meddela och de öfrige afgåfvo nästan sammanstämmande berättelser som åklagarens, neml. att den tilltalade vid tillfället varit berusad och uppfört sig förargelseväckande med skrik och oljud. Johansson inlemnade till poliskammaren tvenne längre skrifter om saken, hvilka dock hade föga eller intet att betyda. Som han fordrade de uteblifna vittnenas hörande och fortfarande nekade till angifvelsen, ansåg poliskammaren sig icke kunna lagligen förneka målets uppskjutande, och utstäldes detsamma till nästa fredag d. 18 d:s. Sorglig belägenhet. F. d. landtbrukaren C. A. E. Enander, för närvarande utan bostad och i mycket sorgliga omständigheter, var i fredags tillsammans med en hans s. k. fästeqvinna, Ingrid Helena Pehrsson, inkallad att ansvara för fylleri och oljud. Första gången detta på senare tid hade passerat var d. 18 sistl. mars, då han, åtföljd af denna med honom ständigt kringstrykande qvinna, hade innevarit å bolagsvärdshuset n:r 24 Magasinsgatan och der fört oljud och förfördelat innevarande gäster. Då värden velat köra ut honom, hade han kastat sig på golfvet och sparkat vildt åt alia håll, att man nödgats skicka efter polis. Qvinnan hade äfven med skrik och oväsen förhöjt scenen. Den 10 d:s har han senast i Brunnsparken fört oljud under rusets inverkan, på samma sätt accompagnerad af Ingrid Pehrsson. Afven der hade polisen fått ingripa och törst efter våldsamt motstånd lyckats få honom från platsen. För dessa sina mandater dömdes Enander att böta for upprepadt fylleri 20 och för våldsamt motstånd under transport till vaktkontoret 15 rdr. Enander påstod sig på eftermiddagen kunna anskaffa böterna, men blef till dess förvarad å cellfängelset. Ingrid Pehrsson dömdes till 15 rdrs böter för fylleri och oljud och införpassades hon -på 3 dagars fängelse vid vatten och bröd. Envis supare. Arbetskarlen Anders Pettersson från Myckleby socken hade upprepade gånger stått inför domarebordet för fylleri och åtskilliga gånger förständigats att begifva sig till sitt hemvist i Myckleby. Icke destomindre anträfsades Pettersson kringstrykande i staden än här och än der. Ingenting hjelpte; han tycktes på allvar vilja fortfara med sitt lättjefulla stadslif. I torsdags befanns han på mid