Göteborgsposten – 14 juli 1873, sida 1

— Dörren går mot rummet, så att den kan öppnas utan svårighet, sade hon för sig sjelf. Men jag måste höra qvinnan, om hon stöter till dragkistan. IIvad ändamål skulle hon väl kunna hafva med att tränga in i mitt rum nattetid? Det är i alla fall lyckligt, att jag har en lätt sömn; jag skall vakna vid första ljud. Hon var tröttare än hon trott. Hon gick till sängs och låg nästa ögonblick inslumrad i den lugna, djupa och vederqvickande sömn, som tillhör ungdomen. Det kunde vara en timma senare, som dörren hvilken stod i förbindelse med miss Bings rum sakta låstes upp och öppnades på glänt så ljudlöst som om den varit oljad, hvilket den utan tvifvel var. Miss Bings skarpa ansigte tittade in öfver dragkistan och drog sig hastigt tillbaka. — Hon ligger i den första nattsömnen, hvilken alltid är den djupaste, hviskade miss Bing till sin bror. Nu är vår tid inne. Vi måste sakta skjuta undan dragkistan. Den går på trissor. Se så. De värda syskonen sköto med gemensamma ansträngningar undan det hinder Honor ställt i deras väg, och dragkistan gaf föga ljud ifrån sig vid farten öfver det mattbelagda golfvet. Den var snart tillräckligt långt aflägsnad för att tillåta miss Bings skrangliga figur att tränga in i Honors rum genom öppningen. Betjenten stannade avar i sin systers rum och väntade. Honor sof fortfarande lika lugnt som ett barn. (Forts.)