Från Tyskland meddelas i ÅBörsenhalle den ganska märkliga underrättelsen att, sedan den af Bismarck töreslagna presslagen för hela tyska riket mött ett så afgjordt motstånd och Bismarck för egen del ej kunvat förmås att ingå på några önskade ekonomiska lättnader för pressen, den preussiska ministören är sinnad att bevilja dessa förmåner för Preussen allena. Fioansministern Camphausen har redan förut förklarat stämpelskatten vara en inkomstkälla, från hvilken man gerna kunde afstå, men Bismarck har motsatt sig dess upphäfvande. Sedan fursten nu utträdt or den preussiska mivistören, vill man göra emot honom detta schackdrag, hvilket onekligen skall bli till sina följder mindre bebag ligt för Bismarck, om han sedan fortfarande motsätter sig de billiga eftergifterna för pressens önskningar i en allmän tysk presslag. Bismarcks ställning är i allmänhet skakad, och mannens retliga lynne, hvari äfven blandas en del personlig tåfänga, stöter alla ifrån honom. Hans mäktige motståndare, en aldrig hvilande camarilla, tala redan nu, att han är lika litet oumbärlig som Thiers var det i Frankrike. Moan börjar också vänja sig vid tanken, att Bismarck drager sig för alltid tillbaka. Och skulle han till hösten, likasom Thiers gjorde på sin tid, återupprepa sina ho