Göteborgsposten – 12 juli 1873, sida 1

— —d C00O. 24 holdige og skjönne Program og min billige Forhaabning ventes et Besög af minst 800 Personer, og, da jeg til dette Arrangement har betydelige Udgifter, beder jeg de rettenkende Foreldre, som give deres Börn Penge til att betale med, at de ville advare dem om ikke at kjöbe Brystsukker for Pengens. Hvilken tafla ur lifvet: Den grånade konstnären hungrande ester bröd, rycker bröstsockret ur munnen på den rödkindade ungdomen. Bröd eller bröstsocker, det är irigan! Vi hoppas för vännen Schenströms skull att flertalet föräldrar i Svendborg måtte vara retteenkende. Den förflutna veckan bar erbjudit några vackra sommardagar af oförgätlig beskaffenhet, under hvilka man gerna vändt ryggen åt stadens hetta och qvalm för att på några timmar njuta svalka och skugga ute i naturens eget sköte. Flertalet har dragit sig utåt skärgården, bland hvars förfriskningsställen Cass Miramar obestridligen intar bedersplatsen. Sommarkonserterna ha lockat folk till Lorensbergs vackra och skuggiga park, som nu framför musikpaviljongen är uppfylld af småbord, hvilka dock torde böra numreras, liksom uppassarne nu äro, för att fullt motsvara sitt ändamål. Hvad angår sjelfva konserterna är man ense om att erkänna det i allmänhet särdeles goda utförandet, hvaremot programmen från flera håll blifvit klandrade såsom varande icke fullt populära. Vi kunna heller icke neka vår åsigt vara, att den stora allmänheten vida hellre lyssnar till potpourrier ur sina favoritoperor — ett eller några dylika borde i regeln förekomma på hvarje program — än t. ex. till Reverie af Vieuxtemps o. dyl. huru stort musikaliskt värde dessa tonsättningar i öfrigt än må ega. Strauss, Lanner, Gungl. Labitsky m. fl. ha också i sagde allmänhets öron vida bättre klang än hrr Hamm, Lysbery, Dietrich et konsorter. Vi framställa dessa anmärkningar i all vävlighet under förboppning att de skola vinna gehör hos vederbörande, äfven om de icke fullkomligt skulle öfverensstämma med deras i vissa afseenden nog sanguiniska förhoppningar i fråga om vårt samhälles musikaliska uppfostran. Ett annat af våra utvärdshus, Stigbergslidens, har numera öfvergått i annan föreståndares händer. Det är den förre värden på 31:an, hr Josef Hinriksson, som numera öfvertagit detsamma och synes på ett värdigt sätt vilja uppehålla lokalens gamla anseende. En vackrare tafla än den, som en vacker solskensdag utbreder sig nedanför Stigbergsåsens branter: utsigten öfver revieret, staden och elfven upp till Gamlestaden, kan man svårligen uppleta på något annat af de ställen, dit vi gå för att tilliredsställa en tjutande mages fordringar, dessa regelbundet återkommande fordringar, hvilka ingen själsstyrka, ingen öfvertalningsförmåga, ingen makt på jorden kunna nedtysta ... Då härtill komma verkligt goda varor till moderata priser, fin och proper servering, höflig och uppmärksam betjening, måste äfven den kinkigaste känna sig särdeles belåten med Bacchustemplet i Stigbergsliden — understundom Mosebacklund kalladt — äfven under den nya regimen. Thalias tempel i Kungsträdgården blet ej länge tillslutet etter de sista tyska tondallringarne i Barberaren, bland hvilka vår Arnoldsson mängde sin melodiska stämma. Det är framstående kamrater till denne sångare, som nu göra oss den äran, flera förut bekanta och väl bekanta såsom: fru Charlotte Strand berg samt hrr Fritz Arlberg, Victor Dahlgren och Carl Johan Uddman och en ny, mill Ida Basilier, en ung finsk sångerska, hvilken på sista tiden glänst som en af de klaraste stjernorna på k. lyriska scenens himmel. Igår afton gafs Alphyddan och Advokaten Pathelin och imorgon uppföres Kärleksdryckon med följande rollbesättning: Adina, fru Strandberg, Nemorino, hr Dahlgren, Belcor, hr Arlberg och Dulcamara, hr Uddman. Mellan akterna föredrager m:ll Basilier aria ur Barberaren samt folkvisor. Från wienerutställningen berättar oss en hemkommen resande landsman följande sannfärdiga historiett: En dag nalkades honom en annan landsman, hvars starkaste sida icke är insigt i tyska språket, och frågade, i det ban pekade på en affisch, å hvilken Wagners Die Meistersinger zu Närnberg var annonserad, helt naivt: ÅHör på, bäste hr X., det der betyder väl — Närnbergerdockan? Ä 3 En lärare ötfverraskade sina disciplar, då de nere på skolgården höllo på att kasta sten på hvarandra. Förgrymmad häröfver höll han på stående fot en straffpredikan för de små krabaterna, hvilken predikan dock olyckligtvis fick följande klassiska lydelse: Mina gossar, hör på! Den första stev, som kastas, den tar jag in och smörjer honom, för han kan komma i ögat och då blir han blind!Bref från Stockholm. uktii:ii mmm rr 5