Göteborgsposten – 12 juli 1873, sida 1

I söndags åtföljde jag en norsk familj till Ulriksdal. De skulle nödvändigt se Carl XV:s forna sommarresidens. De voro förtjusta; jag blef deremot nedstämd vid anblicken at de stora förändringar, som der skett under loppet af ett år. I den vackra parken ej mera det lifliga folkhvimlet. De förr så saftgröna gräsplanerna nu gulnade af brist på vattning. Blomstergrupperna redan tynande. Den vackra fontänen på slottsgården utan en droppe vatten, slottsportarne stängda och de höga slottsfönsterna försedda med rullgardiner, gamla och söndriga. Så kommer ej Ulriksdal att visa sig mer än ett par år, sade en väl underrättad. Meningen lärer vara att kung Oscar med sin familj skall taga Ulriksdal till sommarresidens om ett par år, emedan Drottningholm är mera aflägset från bufvudstaden och har mindre tillgång på beqväma kommunikationsmedel än Ulriksdal. Vår färd dit och åter företogs med ångslupen ÅBrage, också den ett bevis på alltings föränderlighet. Drottaing Lovisa lät bygga Brage vid Motala; den inreddes, målades och tapetserades här och förseddes med fullständiga inventarier, bordsilfver, porslinsservis med de förenade rikenas flaggor på och den kungliga kronan öfver, glasservis o. d., allt kungligt och rikt anordnadt, ty ångbåten, afsedd för den kungliga samiljens privatfärder, var en present till kung Carl. Färdig, med inventarier, hade Brage kostat 75,000 rår, men tör någon tid sedan såldes den till ett bolag på Lidingön för 35,000 rdr. Den begagnas nu till turer på Ulriksdal och Edsberg och det var harmligt att se huru en hop medborgare med dammiga skodon vräkte sig i och riktigt eftersträtvade att kunna snaska ner de dyrbart klädda sofforna. Då jag förmodar att Göteborgs-Posten reproducerat notiserna som förekommit i hufvudstadstidningarne om de reparationer och förändringar, som nu vidtagits å kungliga slottet i anledning af konungens och drottningens förestående inflyttning der instundande höst, vill jag endast tillägga, att den måhända märkligaste förärdringen icke blifvit omnämnd. Under början af konung Carl XV:s regeringstid befallde konungen att en trappuppgång skulle från drottning Lovisas våning anbringas till Hvita hafvet. Dertill fordrades dock att ett par grofva murar skulle genombrytas, hvilket äfven verkställdes och hvarigenom ytterligare bekräftades med buru stor soliditet slottet blifvit uppfördt, ty den nyssnämnda genombrytningen ansågs som ett ganska djerft företag. Den magnifika trappuppgängen lärer medfört en utgift af 50,000 rdr, enligt en annan uppgift en ändå högre summa. Då nu framlidne konungens och hans gemåls våningar förändrats, har konung Oscar låtit borttaga den ofvannämnda trappuppgången såsom varande obehöflig, hvarefter murarne i deras ursprungliga skick blifvit noggrannt återställda. : Genom hertigens af Dalarne dödsfall har riksbiblioteket kommit i besittning af en stor salong och ett mindre rum, hvilka förut tillhört framlidne hertigens särskilda våning. I dessa begge rum, som nu förses med lämpliga hyllor skall konung Carl XV:s stora boksamling uppsättas (den har af staten blifvit inköpt) men provisoriskt, till dess den nya riksbiblioteksbyggnaden, som är under arbete i Humlegården, blir färdig. Det kan måhända intressera er att inhemta, att då efter den stora slottsbranden som inträffade 1697, nu varande k. slottet 1754 blef färdigt, hade till k. biblioteket upplåtits afven de begge rum men som här ofvan omnämnas. Men ehuru de specielt blifvit så anordnade att de skulle för biblioteket användas, togos de i anspråk för andra ändamål hvarefter de disponerades längre fram till tafvelmuseum. När riksmuseum sedan blef färdigt och statens taflor ditflyttades, blefvo de begge rummen beköfliga för hertigen af Dalarne. Nu ändtligen efter i dat närmaste 120 års förlopp hade begge rummen blifvit använda till det hvartill de från början varit afsedda. De förhoppningar, som för nära tre veckor tillbaka officiöst meddelades, att svenska och danska rogeringarne skulle genem ömsesidiga medgifvanden kunna ordna lotsväsendet i Öresund, synas icke blifvit realiserade. Den fruktan, som här uttalats, att svenska regeringen i eftergifter skulle gå förlångt, har icke heller bekräftats. Deremot säges förhållandet vara så, att danska regeringen, påverkad af opinionen i Danmark och af danska tidningspressen, alldeles icke vill göra några medgifvanden, utan stöder sig på 1857 års traktat om Öresundstullen, hvilken in casu tolkas diametralt olika på de båda sidorna om Sundet. Att något alldeles specielt inträffat, som föranledt danska regeringen att vägra alla medgitvanden, är uppenbart; måhända har nämnda regering konfidentielt förfrågat sig hos stormakterna om de