Göteborgsposten – 10 juli 1873, sida 2

Samtidigt med det att telegrammer från Petersburg omtala Khivas eröfring af den ryske generalen Kaufmann, ingå underrättelser från Wien och Konstantinopel, hvilka omtala den ryska politikens tysta, men stadiga framsteg i Turkiet. Frankrike och England tyckas hafva förlorat intresset för den orientaliska frågan, och Österrike, som af naturlig sjolfuppehållelsedrift borde vaka öfver Turkiets integritet såsom den bästa motvigten mot Ryssland, ej heller är — enligt hvad korresp. berätta — på sin post, så är det lätt möjligt, att det turkiska rikets upplösaing går snabbare för sig, än någon anar, och att Ryssland, som deremot alltid är på sin post, då skördar frukten af sin ihållighet, utan att någon kan hindra det. Ryssland har — säger en korresp. till Augsb. allg. Zeit. — en trofast bundsförvandt i den forne storveziren Mahmud Pascha, hvilken visserligen afsattes för några år sedan i anledning af godtyckligbet och besticklighet, men nu åter är i den nyckfulle sultanens närhet och sannolikt skall snart åter öfvertaga regeringen. Sultan Abdul Aziz är ofta sjuk och sorgbunden; hans enda älsklingstanke är att ändra den beståeode tronföljdsordningen och tillförsäkra sin äldste son Jussut Izzedin kronan i st. f. sin broder Murad, hvilken hålles i ett slags fångenskap såsom vi förut nämnt. Ryssland gillar nu sultanens älsklingsplan, i den förväntan att sultanens död skall komma att leda till en tvist mellan de båda kronpretendenterna Jussuf och Murad. Den ryska politiken skall nu på sista tiden hafva fått en värdefull bundsförvandt i den listige och verksamme vice konungen Ismail af Egypten, hvilken äfvenledes lofvat att med hela sin makt understödja införandet af den direkta tronföljden med uteslutande af sidolinierna. Det skall vara härför, som sultanen genom en särskild firman skänkt v. konungen en utvidgad makt, som gör honom till rikets mäktigaste och nästan oberoende vasall. Från Pera skrifves, att bland turkarne råder en ovanlig rörelse. Man väntar ingenting mindre, än Jussuf Izzedins snara offentliga utropande till tronföljare; under det att man säger, att khediven erhållit löfte om ståthållarplatsen i Yemen, Arabiens sydligaste kustlapd. Då han väl fått fotfäste der, skall han snart utsträcka sitt herravälde till de heliga städerna Mekka och Medina, och såsom herrskare öfver dessa kunna uppträda som khalif, d. v. s. Islams andliga öfverhufvud, hvilket Jussuf ej kan blifva. I Syrien skolaj sakerna stå så, att man