Göteborgsposten – 10 juli 1873, sida 2

vel underkastadt, att schahen skall, oaktadt allt hvad han förut sett, bli gripen af den glans och makt, som det öfvervunna Frankrike skall utveckla för hans blick. Programmet är följande: söndagen, det högtidliga intåget i Paris; tisdagen, galataffel i Versailles med ett storartadt fyrverkeri; torsdagen, militärrevy på Longehamps; söndagen, kapplöpning. Vidare skall en galaföreställning gifvas på operan och en fest hållas i Elyse, men dagarne härför äro ännu icke bestämda, emedan det är osäkert, om schahen reser på torsdagen d. 17:de eller lördagen d. 19:de. Scbahen bori Palais-Bourbon, der en hel arme af arbetare redan länge haft brådt med att bringa allt i ordning. Den ofantliga markis, som pryder den inre framsidan af slottet, har målats grön och hvit, de. persiska nationalfärgerna. Utsökta Söyrevaser med de sällsyntaste växter äro uppstälda i de fyra hörnen af den stora vestibulen. Från balsalen, som tjenade till försal på den tid då lagstiftande kåren höll sina sammankomster i Palais-Bourbon, kommer man in i fyra rum, hvilkas möbler äro öfverdragna med rödt damast, med inslag af guld, och i midten af dem stå runda divaner kring blomstervaser. Schahens sofrum, som vetter utåt trädgården, är dekoreradt med den största smak, och i bakgrunden står sängen, prydd med fyra förgylda ymnighetshorn; den är stäld på en med sammet öfverdragen upphöjning och har ett slags himmel af strutsfjädrar. Det är en historiskt märkvärdig säng; ty den har tillhört kejsarinnan Marie Louise. Toilettrummet är klädt med blått atlas. I vagnbodarne stå sex vagnar, hvilka tillhört Napoleon III, och i stallen tjugo hästar, hvilka särskildt af denna anledning föreskrifvits från Eogland. Oräkneliga persiska flaggor ha i hast förfärdigats och svaja i denna stund öfverallt omkring i Paris. Vid den fest, som denna stads kommunalstyrelse gifver till schahens ära, skola 1,200 bengaliska eldar, dels gröna, dels hvita, tändas. Både staten och Paris, kommun ha naturligtvis vid detta tillfälle måst öppna på pungen, men häröfver klagar ingen; alla finna tvärtom, att det är väl använda penningar. I kommunalrådet började visserligen några radikala att vrida hycklande ut och in på ögonen och tala om, att brödet fördyrats i Paris, liksom om brödet skulle blifvit en centime billigare, ifall Frankrike, som visst icke tänker att uppgifva sin roll i Orienten, blottstält sig för den främmande gästen; men de svaga försöken att störa de tilltänkta festligheterna väckte en sådan förbittring i Paris, isynnerhet ibland arbetarne, att herrar radikale måste hastigt hålla sina salvelsefulla munnar.