Göteborgsposten – 9 juli 1873, sida 2

Fran å)tlandet. Den politiska verldens saison morte har ou inträdt, och föga at intresse erbjuder sig på det området. 1 Tyskland ha alla statsmän, som det kunnat, begitvit sig till brunnsoch badorter eller till sina landtegendomar, såsom Bismarck, hvilken från Varzin utskickat sitt årligen återkommande tillkännagifvande, att han icke besvarar något slags skrifvelser, emedan han håller på med sin kur, utan villiro njuta sitt otium. Italien har visserligen haft till förströelse en ganska långvarig ministerkris, under hvilken högern och venstern kämpat väldeliga med hvarandra, med slutlig seger för högern; men denna kris är nu öfver och ministören Dlinghetti färdigbildad. Minghetti får ampla loford af den europeiska pressen. Han är en af Cavours män, öppen, snillrik och arbetsam. I Frankrike släpar nationalförsamlingen ännu fram sina förbandlingar i sommarvärmen, men skall, säges det, bryta upp den 25 d:s och taga sig ferier till slutet af oktober, hvilken tid regeringen väl skall begagna till att stärka sin ställning och utarbeta de pya förslag som äskas at heone. Innan ferierna skall den nya armålagen afgöras och sannolikt äfven frågan om jords upplåtande på Montmartre till ett nytt kolossalt tempel, hvilket senare förslag enhälligt antagits af det tillsatta utskottet och på det varmaste tillstyrkes. Äfven i England bereder man sig till en behöflig siesta, ehuru det konservativa partiet dock visar lust att med Disraeli gifva ännu en minnesbeta innan man vid gurkmiddagen tager afsked af hvarann. Denna minnesbeta framkallas af regeringens förslag om tillsättandet af en högsta domstol, hvliken plan motarbetas af de konservativa. Anledningen härtill är den, att regeringen slutit sig till Bouveries förslag, enligt hvilket högsta domstolen skall intaga öfverhusets ställning i detta hänseende ej blott för England, utan äfven för Skotland och Irland. Men nu är regeringen nödsakad att genomdrifva denna för öfrigt nyttiga reform, för att dermed utplåna intrycket af sina många förut lidna gäckelser — och derför angripa de konservativa. Disraeli har hållit ett tal, hvilket betraktas som ett mästerstycke i hans genre och äfven rönte den mest afgjorda lycka i underhuset, slutande med begäran, att man skulle uppskjuta afgörandet af domstolsfrågorna till nästa session för att få tid till öfverläggning om saken. Gladstone motträdde sjelf sin motståndare, men svagt, och ovisst torde vara, om icke regeringen kommer att äfven i detta fall lida nederlag. I alla händelser synas parlamentsferierna, som skulle börja den 25, komma att för denna saks skull uppskjutas med en eller