Göteborgsposten – 8 juli 1873, sida 2

en viss tryckaing med hotelse om att vägra det lån — allt i anledning af det senares asiatiska politik. Men ångern synes nu komma väl sent. Man vill i Vaticanen ovilkorligen ha krig, och man synes der förbereda någon stor demonstration, hvars verkliga karakter likväl ännu icke riktigt framträder. Man har tydligen haft ögonen ifrigt fästade på Frankrike, der stora vallfärder satts i gång. Regeringen har likväl der haft den klokheten, att icke resa något hinder mot desamma, väl vetande att de annars skulle leda till demonstrationer, hvilkas omtång det vore omöjligt att beräkua. Nu komma de väl deremot att mer och mer förlora sin demonstrativa karakter, då en hvar låter dem lugnt fortgå. Det är dock ej blott i Frankrike dessa vallfärder sats i scen. De pågå äfven i Italien och bland katolikerna i Schweiz, och i ett bref från Triest i Osterrike skritves tillochmed, att der, likasom äfven i Görz, hemliga värtningar af framtida Ånyckel-soldater ega rum. De värfvade skola bära titeln soldati della croce rossa (Röda korsets soldater), emedan hvarje medlem vid värfniogen erhåller ett rödt kors, hvilket han är törpligtigad att bära under rocken i närheten af hjertat. Dessa korsdragare erhålla ingen sold, men ersättning då de skola hålla sig marachlärd ga. Deremot ba de förpligtelse att f. n. deltaga i alla vallfärder som anstälias för den hel. tadren, och skola dessa valltärder batraktas som marschöfningar. Det skall äfven stå dessa korsdragare fritt att inskeppa sig ull Spanien och der inträda i Don Carlos skaror, i hvilket fall de genast erhålla sold. Uader loppet af nästa månad skal en stor valltärd ega rum till Monte Saxte vid Görz. I Tyskland ha de katolska biskopar, som haft ett möte i Fulda, tillsändt påtven en afskrift af den gemensamma protest mot de nya kyrkolagarne, som de insändt till regeringen i Berlin. Påfven har i en till erkebiskopen af Köln stäld skrifvelse svarat, att han byser det största förtroende till de preussiska biskoparne, hvilka nog skola veta at: skydda kyrkans rättigheter. En del af den katolska adeln i Preussen — ekrifver Köln. Zeit. — tyckes mer och mer intaga en statsoch riksfientlig hållning, hvilken slutligen måste leda för densamma till en katastrof. Orsaken till detta uttalande är, att Malteserordens medlemmar, nästan mangrant samlade, vid val af styrelse uteslutit hertigen af Ratibor, som i ätta år varit ordens president i Tyskland, och sammansatt den nya styrelsen af endast uliramontana medlemmar. Ratibors utestängande bar sin orsak i hans anslutning till regering i de kyrkliga frågorna. Köln. Zeit. yttrar till vat i anledning häraf: Må de högmögende draga öfver Alperna till Vaticanen eller öfver Pyrengerna till Don Carlos; i Preussen skola och böra icke längre vid hofvet prunka riddare, hvilka tillbakasätta en kamrat — dertör att han vill hålla sin trohetsed till vårt tyska rike och den tyske kejsaren —, vore det afven för Rom och dess jesuiter. Vi kunna inför sådana tilldragelser endast framställa till kejsaren denna bön: Landtgrefve, blif sträng! Befria dig från personer, hvilka bringa såväl dig som ditt folk skam! Såsom läsaren finner, är det strid öfverallt på den romersk-katolska kyrkans område — en strid hvars proportioner bli allt större och hvilken redan antagit en spännande dramatisk karakter.