Göteborgsposten – 8 juli 1873, sida 2

— vi måste begifva oss i väg igen, miss, sade Gusty, i det hon närmade sig Honor. Ni måste stiga tillbaka upp i vagnen. Honor lydde och sjönk uttröttad ner på divanen. Bakdörren stängdes, vagustrappan drogs upp, och Bing, som förut aflägsnat alla spår efter deras dervaro uuder dagen, kastade en sista blick omkring sig för att förvissa sig om, att ingenting kunde märkas, hvarefter han steg upp på kuskbocken och satte hästarne i rörelse. Denna natt fick Honor njuta af sömnens för alla uttröttade naturer så välgörande inflytande. Den unga slekan slumrade djupt hela natten, och hennes sömn oroades ej af några drömmar. Då hon på morgonen vaknade, hade dagsljuset redan inbrutit och vagnen stannat. Gusty hade stigit ur, och lukten af frukosten trängde till Honors näsborrar. Hoa steg upp, kammade ut sitt färgade hår och lät det folla kring axlarne i en enda massa, då blotta vidrörandet : de evärtade lockarne förekom henne förhatligt. Der seat öppnade hon fönstret och gåg ut. Vagnen hade stannat midt på en bred och Uaig allmänning. Platsen var lika enslig som den, hvilken blifvit vald för den föregående dagens rast. B.ng hade uppgjort sin resplan med stor noggrannhat och till rastställen valt de platser, som mest lågo ur vägen oci der han lätt kunde tillbringa en hel dag utau att bii bemärkt, Hästarne hade blifvit fodrade och vattnade och låro un utsträckta på marken. (Forts.)