Göteborgsposten – 8 juli 1873, sida 1

England för att fira honom. Han skall bo f. d. presidentens för f. d. lagstiftande kårens palate, efter att ha gjort sitt inträde i hvac som fordom kallades verldens hufvudstac genom den praktfullaste väg, som någon stad i verlden har att uppvisa. I stället för att stiga af vid den alltför trånga St. Lazarebangården, skall konupgarnes konung på chemin de fer de ceinture föras till en at de stationer, som äro belägna i Boulognerskogen. Genom en af de splendida avenuerna skall han vidare efter en första välkomsthelsning föras i vagn till porte Dauphine, hvarest guvernören i Paris general Ladmirault håller med sin stab för att bringa honom helsningen n:o 2, samt derifrån till place de YEtwile, der municipalrådet helsar honom för 3:dje gången och slutande sig till honom i högtidlig cortöge förer honom till hans residens genom Champs ElyeÄGes och öfver plaoe de la Concorde. — På place de VEioile är man för närvarande sysselsatt med att uppresa de ofantliga läktare, som skola mottaga de inbjudne. Municipalrådet, som, jemte prafakten, mairerna i samtlige arrondissementerna och de förnämsta kommunala och departementala embetsmännen, representerar staden Paris, skall uppställa sig under triumfbågen och naturligtvis hålla tal. Hela platsen håller för öfrigt nu som bäst på att förvandlas till en enda ofantlig blomsterparterr och man vill visa monarken från Rosornas land, hvad man också här uppe kan åstadkomma. Parisarne glädja sig som barn: åt alla de festligheter, som komma att ega rum, sedan de nu ända sedan den 15 augusti 1869 ha varit nödsakade att iakttaga en tvungen trumpenhet, som såä illa öfverensstämmer med deras lynne. I mitt nästa bref skall jag få anledning att omtala, huru dessa festdagar tagit sig ut. Tidningarne ha nyligen berättat, hurusom ånyo vågra hundra millioner af den sista milliarden blifvit afsända till Tyskland, så att numera blott en enda inbetalning återstår att göra innan hela den enorma krigskostnadsersättning, som Frankrike blifvit dömdt att erlägga, skall vara betald. Det är en ganska iotressant fråga att studera den huru Frankrike har kunnat lyckas att komma sig ut med att anskaffa icke allenast de 5 milliarder, som Tyskland förbehållit sig utan ock att bestrida de, som man skulle tycka, alldeles förkrossande utgifter, som invasionen och underhållet af de främmande trupperna medfört, och detta utan att lida någon egentlig myntkris, utan att ee banksedeln mera än helt undäntagsvis för en kort tid och i obetydlig skala falla i värde, med ett ord, med undvikande af alla de svårigheter, mot hvilka i närvarande ögonblick flera af de europeiska börserna och specielt de i Wien och Berlin ha att kämpa. Flera skriftställare, som i finansiela och ekonomiska ämnen ha anseende för autoritet, ha på den sista tiden behandlat denna fråga, och jag tillåter mig att i största korthet här återgifva ett par punkter af deras undersökningar. Det är icke nu den första gången som Frankrike köper sig fred at utlännivgen för en ansenlig lösepenniog. År 1815 hade de allierade pålagt en krigskontribution af 700 millioner, en summa som dock genom tillägg af ockupationetruppernas sold och åtskilliga andra fordringar kom att ökas till 1100 millionor. Allt detta skulle betalas på fem år; pär fienden 1818 utrymde landet var den qvarstående skulden ännu 265 millioner, för hvars gäldande mottogos franska räntor till belopp af 100 millioner samt för återstoden vexlar betalbara i London för månad efter månad. Vid jemförelsen härmed förvånas man öfver den kraft, som Frankrike nu utvecklat, då det på mindre än trettio månader utredt en summa, som, allt i allt iaberäknadt deribland äfven reqvisitionerna och kontributionorna under kriget, öfverstiger e milliarder, och detta i en tid då landets tillgångar genom de oerhörda utgifterna för försvaret och genom den stockniog i handel och näringar, som kriget medfört, skulle synas ha blitvit uttömda, Ett sålant underverk kan endast förkla88 genom Frankrikes omätliga nationalrikelom, genom dess ötverflöd på besparingar. Sir Robert Peel yttrade vid något tillfälle, att Hogland finnes det 1 person på 5, som depenserar hela sin inkomst eller allt hvad han örtjenar, och i Frankrike finnes det blott en ädan person på 40; de andra 39 lägga ihop )esparingar.) De statistiska och ekonomiska författarne ) Undras huru förhållandet är i Sverige? om et t. ex. är mer än 1 på 40, som gör besparingar ch mindre än 1 på 5 som lefver upp mera än siaa