Göteborgsposten – 7 juli 1873, sida 2

men hon tog sig dock. Hon tänkte, att om Bing ämnade döda henne, skulle han göra det nu och ej utsätta sig för faran af att transportera henne genom en läng landsträcka. Hon trodde, att hon boott var hotad af inspärrning på någon enslig plats. Sättando sin förtröstan ! till försynen och till sir Hugh Tregaron, på hvilken hon! nu tänkte, trodde hon, att hon skulle bli ryckt undan sina fienders händer, Det behöfdes blott, att hon vore modig och ståndaktig, Det fanns ingen möjlighet att undkomma för närvarande — detta visste hon. Hon svarade derföre slutligen : — Jag lofvar hvad ni begär. — Det är bra, sade Bing. Följ Gusty in i vagnen. ; Honor steg efter flickan uppför trappan och inträdde I i i I i det lilla rullande huset. Det var naturligtvis litet, men dock större, än Honor hade förmodat. Golfvet var betäckt med en vacker Brisselmatta och en skinnbeklädd divan sträckte sig utefter väggarne. Det fanns en hel del beqvämligheter och lyxartiklar derinne. Taket var blåmåladt, och väggarne voro äfven blåa. Denna inrättning med hästar och allt hade Bing hyrt af en zigenarchef, som han träffat i Manchester, mot det att han lemnat såsom pant en penningsumma, hvilken fullt betäckte dess värde. Han hade skickat bud till sin dotter. att möta honom i Manchester, sammanträffat med henne der just denna dag på morgonen och betallt henne ha vagnen vid Holcombe Moor klockan åtta på aftonen.