Göteborgsposten – 5 juli 1873, sida 1

dam-qvartett, hvars medlemmar äro: mellerna Tony Bouteselle (bördig fr. Göteborg), Anna Karlsohn och Ingeborg Löfgren (sopranet) samt Bertha Erizon och Inga Ekström (altar). Första konserten är ämnad att för endast inbjudna åhörare gifvas i Slöjdföreningens hörsal i Stockholm d. 11 d:s. Den första offentliga konserten gifves antagligen i Norrköping d. 18 d:s och här i Göteborg konserterar qvartetten någon af de sista dagarne i denna månad. Efter en konstresa på kontinenten går qvartetten till Amerika, alla koastnärors förlofvade land. Då, tack vare Jenny Lind och Christina Nilsson, särskildt den svenska sången bland yankees åtnjuter högt anseende, torde man, utan fruktan för att spå miste, kunna förutsäga Åden nya svenska dam-qvartetten, hvars medlemmar alla äro unga och sägas vara begåfvade med ovanligt goda röster och derjemto yttre tägring, idel lagrar och — guld. En vackrare, mera från hjerta till bjertan gående tacksägolse har väl kvappast någonsin afgitvits från en med den kungliga purpurn smyckad personlighet till ett älskadt och älskande folk, än den skrifvelse, som enkedrottning Josephine på midsommarsdagen aflät till svenska folket. Rörande och betecknande ha äfven de bevis på hängifvenhet varit, hvarmed den åldriga furstinnan på den för henne och hennes folk så djupt betydelsefulla jubileumsdagen kort förut, helsades från skilda håll. Bland dessa intager den betydliga summa, som inom riket insamlats och öfverlemnats till H. M:ts fria handhatvande, ett anmärkningsvärdt rum. Då emellertid efter densammas öfverlemnande ryktesvis försports, att mången, som dels icke hatt kunskap om hvar anteckningslistorna för ändamålet funnits att tillgå, dels förmenat det icke gå an att derpå teckna smärre bidrag, ha komiterade för insamlingen härstädes anordnat så, att listorna ännu någon tid hållas tillgängliga i stadens boklådor. Som ett bevis, och ett vackert bevis, på att vid den förra teckningen många funnos, som drifna af sin hängifvenhet alldeles icke reflekterade öfver minnesbidragets högre eller lägre värde, inregistrera vi med nöje, att tjenstepersonalen inomåtskilliga afstadens familjer antecknat sig å listorna. Må man derföre ihågkomma, att vid tillfällen som detta är det mindre aummornas storlek än de bidragandes antal, som, bevisar mest! Krönikeskrifvaren bar under den förflutna veckan haft nöjet mottaga en skrifvelse, så lydande: Herr krönikör! Hjelp oss för all del att stöta på Gatuoch Vägförvaltningen, så att den åtminstone afhjelper de värsta dypölarne på Kungstorget. Vi stackars fruntimmer, som äro nödsakade att gå der och pulsasnart sagdt hvarje dag äro alldeles öfvergifna, då det börjar stunda till hösten. Vår lilla lön tillåter oss icke, ser ni, att köpa oss — sjöstöflar. Hjertligen af alla fruntimmer med och utan hatt. P. S. Edra påminnelser bruka b5 Ärade insändarinnor! Mätte edert smickrande postscriptum — postseriptum saknas då aldrig i ett fruntimmersbret! — innebära endast ett gran eanning, och gatu och vägförvaltningen skall nog hålla er på det torra, när höstdusket är i antågande! På det torra äro vi, d. v. 8 både arbetare, arbetsgifvaro och konsumenter ändtligen i fråga om skomakarestriken. Slutad bal), sa Fristedt dansa i farstun. Slutad strike?, jubla damerna, nu slippa vi dansa i strumplästen på balerna vid badorterna!Lika gerna åte jag frikas på ett par gamla stöflar, mumlade förtrytaamt en apisgäst tuggande på on portion dillkött af segaste slag. Jag med, yttrade hans granne, visynnerhet nu, sedan man kan få dem väl lagade.