Göteborgsposten – 5 juli 1873, sida 1

5 nn en A TRE GAIHIL VILAR —12 Bögh utbrister i en af sina senaste humoristiska skizzer på tal om resor ungefär så här: I våra dagar reser hela verlden: tolk och fä, seende och blinda, terie-resande och koffertar. De båda senaste kategorierna äro de svåraste att skilja åt. Som oftast kunna de nemligen förtälja lika mycket om sina resor ... Nej, låtom oss icke vara orättvisa mot kofferten! Denne har ändå någon vinst af sin resa. Han vänder i regeln åter med outplänliga intryck, som han sedermera oupphörligt kan åskådliggöra för dem, som fått stanna hemma. På högra sidan har han blifvit skamsilad af en profryttare, på den venstra har han fått ett oläkligt sär at en engelsk ladys jättekappsäck. Hans ena handtag har en tysk jernbanebetjent i en hastig vändning ryckt lös och låset har ett omutligt italienskt tullväsen gitvit en dödlig knäck, som gjort ett segelgarnsbandage nödvändigt, och locket och båda ändarne, huru grannt ha de icke i tidernas eller resornas lopp blitvit dekorerade! En sådan der berest och lyckligen hemkommen koffert ser nästan lika imponerande ut som en kammarherre, den der varit ute och förevisat en prins. Öfverallt bar man hängt på honom något; det finnes knappast en enda fläck qvar, som icke är öfverklistrad med röda, gula, hvita, gröna och blå papperslappar från de olika jernbanestationerna och bland dessa ser man cirkelrunda, ovala, trekantiga, fyrkantiga och sexkantiga adresser i färgtryck från t. ex. hotellerna Weisse Kreuz i Bacherach, Goldene Krone i Wien; Stella nuova i Napoli, Laigle dor i Bordeaux, Kuulski-Czarovsky i Moskwa, Rudjidje i Kairo, Hötel Rydberg i Stockholm, Göta Källare, Haglunds Hotell i Göteborg .... Uff då! Vi stackare, som knappast varit utom dörrarne, som till våra reseminnen ännu blygsamt räkna: Alingsås, Borås eller Kongelf, vi känna oss nära nog frestade att ta af oss hatten för en sådan der dekorerad koffertsinvalid. Hvad bar icke han upplesvat allt för slag? Men egaren till den märkvärdiga kofferten — han må för resten heta Andersson, Pettersson eller Lundström — på honom finnes istället kanske alldeles ingenting egendomligt vid hemkomsten... Och hvad har han att tala om sedan! Jo, han kan på sin höjd berätta, att han fått en otrolig massa jeruvägsdam i lungorna på sig och har derigenom blitvit ännu mera trångbröstad än han var, då han reste utrikes, hans ögon ha blifvit aonu svagare än förut, nu kan han nemligen omöjligt här hemma upptäcka något som duger ... Hvar han har varit... ja, det är då alldeles för vidlyftigt att kunna komma ihåg, man det finnes noga utprickadt på hans reskarta! — och hvad han har upplefvat... ja, om det kan ni allrabäst läsa i Murrays och hådeckeres rese-handböcker .. Annat slag med shahen af Persien, som också på det hela taget icke är någonting annat än resande, fastän en mycket hög sästan, han bör åtminstone ha någonting nytt att skrifva om. Om han icke precis vill tala om, auru han sjelf kunnat ogeneradt och opåtaldt spotta på den teaterbesökande allmänheten i Berlin, så bör han dock kunna ha rätt roligt åt huru han låtit Storbritanniens mäktiga drottning och den stoltaste aristokrati i verlden vänta i öfver en timme, innan Hans mörkhyade majeståt behagade infinna sig vid festen i GuildHall... Det är ändå en tröst för småfolket, utt älven jordens mäktige kunna visa hvarandra det slags mindre angenäma vördnad, som kallas sidovördnad, att äfven bland dem oruspräket gäller: Åhvar och en är herre öfver sin stackare! Värdet af den stackars shahens mycket omtalade, mycket beprisade och kanhända allramest — afundade diamanter beräknas uppgå till 30 eller 40 millioner svenskt riksmynt. Detta gäller dock, påstår man, endast de diamanter, som han for med sig på resan genom Europa. Hemma hos sig sjelf lärer han ega ännu större och dyrbarare, ädelstenar hvilka egentligen kunna betraktas och värderas som handelsvaror: de äro vunna i blodig strid och betalta med stål icke med guld. Några af de kosatbaraste härstamma från de undertryckta mongoliska furstarnes skattkammare — från hvilka också flera at de yppersta engelska kronjuvelerna räkna sitt ursprung — och om de, kunde tala, skulle de visserligen kunna förtälja mer än en märklig historia, utan tvifvel dock flera fasansfulla än muntra. När shahens diamanter beräknas till otvanantydda värde, uppgår detta ungefär till samma summor som värdet af Great Eastern och de kolossen beledsagande fartygen, plus den ombord varande telegratkabeln, hvarmed Europa och Amerika törbindas. Hvilka penningar äro månn tro de nyttigast använda i fråga om menniskoslägtets framåtskridande och utveckling. ..? Hartkopffska museet, hvilket här haft samma storartade framgång som annorstädes i inoch utlandet — det hade nemligen, enligt dess egares uppgift, till i förgår varit besökt af 10,214 personer, derat 3021 damer — förevisas i morgon söndag för sista gången. Härifrån förflyttas det till Bergen och sedermera till Rotterdam och Lissabon. Hr Hartkopff, som städse visat sig vara en företagsam man och, hvad bättre är, derjemte en man, som lyckas i sina företag, har, manad af den svenska dam-qvartettens oerhörda framgång i utlandet, särdeles i Wien, 1-11