Den till kusk förvandlade betjenten drog nu in tömmarne, så att hästen något saktade farten, under det mrs Early fällde ner det mellanvarande fönstret och såg ut på kusken och öfver honom ner på landsvägen. — Hvart kör ni oss? frågade hon i orolig ton. Detta är ej vägen till hotellet. Vi äro ute på öppna landet. — IIva — hva — hva — sa —? frågade Bing, i det han både i tal och rörelser med förvillande naturtrohet spelade en af starka drycker fullkomligt öfverlastad persons roll. Hva — vill ni? Tig — låt mig köra! Hopp! Åter rusade hästen framåt, eggad af det piskrapp Bing utdelade, under det körsvennen vaggade från den ena sidan af kuskbocken till den andra, såsom det tycktes i hvarje ögonblick färdig att ramla ner från sia plats. — Mitt kära barn, hvad skola vi göra? utbrast mrs Early, i det hon åter tillslöt fönstret. Mannen är tydligen alldeles plakat. Han begagnade sig af den tid vi ) Forts fr N:o 149