Göteborgsposten – 2 juli 1873, sida 2

iran Ujtiandet. Exdrottning Isabellas af Spanien emottagande i Italien har kanske varit en händelse, som kommer att bli at ej ovigtiga följder. En korresp. från Rom till Neue freie Presse lemnar töljande ganska pikanta sklldring deraf: Exdrottningens nuntius, monsignore Franchi, hvars stora diplomatiska skicklighet det lyckats att besegra alla de tusentals svårigbeter, som upprest sig emot hans älskade exsuveräns resa till Rom, var den lyckan beskärd att få föreställa henne med sina döttrar för den hel. fadren. Donna Isabella kastade sig alldeles svartklädd för h. helighets fötter, betäckte Pio Nonos händer med kyssar och uttryckte sina känslor på ett sätt, som förrådde hennes äkta mohriska blod; hon gret och snyftade och talade alltjemt spanska, hvil. ket Pius gerna hör, emedan han sjelf talar det. Under häftiga krefloder yttrade hon på sitt modersmål, att hennes dynastis öde endast hvilar i h. helighets händer. Hennes dynastis öde, detta och intet annat var syftemålet med hennes resa till Rom, hvadan ätven prinsen af Asturien lemnats hemma, för att detta eyftemål skulle kunna desto bättre maskeras. Exdrottningen skall äfven ha utsigt till framgång för sina planer, och monsignoro Franchi anser redan sitt statsstreck för lyckadt. Detta skulle icke heller vara alldeles osannolikt, emedan det är bekant, alt påfven närmast vill till hvad pris som helst se monarkien i Spanien återupprättad och å andra sidan erkänner Don Alfonso och icke Don Carlos såsom Ferdinands och Isabelias laglige efterföljare. Det carlistiska partiet och den fromme patern Santa Cruz oötvervinnerliga armå, hvilka dagligen ryckt upp i Össervatore Romanos spalter, blåsa redan till reträtt, och marchese Cariera, som förstår Big på tidens tecken, glönmer med ens, att han hittills endast väntat verldens frälsning af Don Carlos, i det han plötsligt vänder sig till den nyuppgående hoppets stjerna och bekräftar detta derigenom, att han tillsändt den blisvande konungens af Spanien moder två separataftryck af det nummer at sin tidning, hvari han beskritvit hennes ankomst till Rom. De skänker, som Isabella haft med sig till påtven, besiå i altarkärl af guld med rubiner, topaser och chrysolither och förskrifva sig ifrån en af de första guldsmedervas verkstäder i Paris; vidare i två dussin gyllene tallrikar för den påfliga taffeln, ett dussin dyrbara koppar, bägare och vaser och allt, hvad