Göteborgsposten – 2 juli 1873, sida 1

Ae 4V VAN ÅLÅvImPIiUI ÖY. Göteborg den 2 juli 1873. Konungens resa. Ett Posttidningen meddeladt telegram, som afgick från Tromsö i söndags kl. 3,2) e. m., är af följande lydelse: Etter att hatva lemnat Levanger d. 24 på aftonen och besökt Bodö, Lofoten samt ätskilliga andra orter i Nordlandens amt, ankom H. M:t hit i dag kl. 3 e. m. Resan var fängslande genom mötande naturskönheter, och emottagandet från befolkningens sida var allestädes bjertligt öfver all beskrifning. Vädret har i allmänhet varit gynnande. H. M:t befinner sig väl. Kungahnset. I St. Dagblad läses rörande den kungliga familjen följande: Prinsessan Eugenie anlände, enl. hvad från Wisby skrifves d. 27 sistl juni, till nämnde stad den 21 samma månad med ängf. Gotland efter att under hela resan fått njuta at det angenämaste väder och ett lugnt och stilla haf. II. K. H:s uppvaktning utgöres äfven i år af hofmarskalken Siltversköld och hoffröken Rudensköld. Danska kronprinsparet har, skrefs det från Kristianstad i lördags, under senaste dagarne ett par gånger passerat siaden, på resa till och från Bäckaskog, der detsamma tillbragte midsommaren. En dag sågo krouprinsessan och kronprinsen hos sig en del personer från staden. Midsommarsdagen intogo DD. KK. IlII. middag hos lanåshöfd. grefve Trolle-Wachtmeister å Trolle-Ljungby, dit äfven en del stadsboer voro inbjudue och hvarest de furstliga gästerna med nöje och intresse intill fram mot aftonen åsågo landtfolkets dans kring majstången. Nya Teatern. I förgår uppfördes Meyerbeers Hugenotternaför en rätt talrik och särdeles animerad åhörarekrets. Raouls parti är ett af hr Arnoldssons savoritpartier, och hans återgifvande deraf är en konstnärlig prestation af mycket hög rang, såväl hvad sång som spel vidkommer. I de stora ensemble-nummerna dementerade han mer än gång på ett glänsande sätt påståendet, att -hans stämma icke är synnerligt stor, och det dramatiska återgifvandet vittnade om den elegans och finess, som ensamt röja sig hos den bildade konstnären. Genom upprepade inropningar sökte också allmänheten att lägga sina varma sympatier för sångaren i dagen, M:ll Manschinger som Margaretha af Valois uppbar förträffligt sitt parti, det hvilade öfver hennes föredrag en ädelhet, som väl harmonierade med den karakter, hon hade att återgifva, och hennes utförande af det briljanta koloraturpartiet var exakt samt vittnande om fall egalitet i tonträflaingen. Hr Behrens präktiga stämma gjorde sig fullt gällande i Marcels karakteristiska, tacksamma och städse i handlingen ingripande parti. Mill Spanner var en liten fin och täck page, åt hvilken hennes sång och spel förlänade en viss oskuldsfull friskbet och ungdomlig skärhet, som angenämt tilltalade. Hr Freny (S:t Bris) hade efter vanligheten en ypperlig mask, men detonerade understundom rätt betänkligt; hr Lissmans Nevers var oklanderlig och operan gafs i sin helhet så tillfredsställande, att man måste vara bra kinkig för att icke erkänna, att den svåra uppgiften löstes på ett i betraktande af för handen varande omständigheter högst tillfredsställande sätt. Sluttöreställningen igår afton, då Barberaren i Sevilla uppfördes, gafs för mycket godt hus. Efter föreställningens slut iaropades först samtlige de uppträdande och till slut w:ll Manschinger samt hrr Ärnoldaon, Behrens och Henneberg. En vacker högtidlighet egde rum kl. 10 igår f. m. inom härvar. poliakär, i det nemligen då landshäfdingon grefve Ehrensvärd i närvaro af polismästaren, polisinspektorn, kommissarierne och hela den tjenstefria polispersonalen åt öfverkonstapeln Johan Larsson och konstapeln n:r 41 Olof Svensson, båda tillhörande 2:dra polisdistriktet, å poliskammarens vägnar till hvardera af dem öfverlemnade ett guldankarur med vidhängande kedja af guld samt törsedt med lämplig inskription, såeom ett vodermäle den förstnämnde för 21 års och den sistnämnde för 20 års nitisk och trogen tjonst vid polisverket. Åt konstapeln Svensson öfverlemnades derjemte 150 rdr från flera husegaro å Stampen såsom en belöning för det utmärkta sätt hvarpå Svenssoa under större delen af sin tjenstetid upprätthållit ordningen i denna stadsdel. I det anslående, vackra tal, som landahöfdingyn derefter höll, yttrade han bl. a, att 20 :årig tjenst är något särdeles hedrande inom hvarje yrke, men ännu mera då vid ett verk sådant som polisen, hvarest, utom det stora ansvaret, tjensten är bådo ansträngande, otacksam och ofta obehaglig, hvarför han på det hjertligaste lyckönskade de båda konstaplarne till eea heder, hvaraf Co i å bug grad gjor eig förtjeute. od : 22— na — -—-—-——V ———— — ..:.