Bing lösgjorde hästen, steg upp på kuskbocken och körde till porten utanför Röda Huset, der han stannade. Denna häst och droska tillhörde en man, som Bing kände väl, och betjenten hade lånat åkdonet för er timma med löfte att lemna det på en viss plats elt godt stycke derifrån, der dess egare nu väntade dess ankomst. Mot en ersättning of fem pund hade Bing utverkat denne mans medverkan i sina planer, så långt han fann för godt att yapa dem, och äfsenledes försakrat sig om hans tystnad. Han hade ej sagt honom mer, än som var absolut nödvåndigt, och ej förrådt något af hvad han ytterligare ämnade göra, oaktadt han visste, att han skulle komma att fullkomligt bero af karlen, som var en man efter hans sinne. Med afgrundslik glädje väntade nu Bing på, att Honor och hennes väninna skulle komma ut. De suto emellertid i Röda IIusets salovg, oroligt afvaktande miss Milners enkomst.