Göteborgsposten – 1 juli 1873, sida 1

och då han nästa gång kom till denna stad, sörnam han att qvinnan blifvit återställd frän sin sjukdom och var rest, Han hörde aldrig mer talas om henne. — Och detta är allt hvad ni vet, sir Hugh? — Allt, lady Rothsmere. Honor kan säga er mer. — En fråga till, fortfor grefvinnan ifrigt. Vet ni om Honor Glint har i sin ego en egendomlig prydnad — en liten svart agatkula, omgifven af ett tunnt guldband besatt med små diamonter? Kulan ser ut som om den vore solid, men är i verkligheten ihålig. Eger hon en sådan prydnad? Hon väntade som om hennes lif berodde på hans svar. Sir Hugh blef förvånad öfver frågan, men skyndade att besvara den. — Ja, sade han. Honor har en sådan prydnad, som hon burit vid sin urkedja; men den är ej ibålig, efter hvad jag tror, grefvinna. Honor har nämnt, att hon aldrig varit i stånd att öppna den, och hon tror att den är solid. Lady Rothsmere reste sig upp, blek och allvarlig, men strålande skön. Hennes blå ögon lyste med en glans, som var alldeles ovanlig. — Jag är öfvertygad, sado hon. Sir Hugh, jag tackar er för edert förtroende. Jag måste träffa Honor och kapten Glint. Jag har mycket att göra; men om försynen ej sätter hinder i vägen för mina bemödanden, skall jag godtgöra en oförrätt, som är öfver eder fattning — jag skall sätta Honor i en ställning, som i socialt hän