Göteborgsposten – 1 juli 1873, sida 1

MIN Ht e ett diskussionsmöte, som skall räcka i 3 eller 4 dagar fr. d. 28 nästk. juli. Det är egendomligt huru utbredt i vårt land intresset har blifvit för missionen i Afrikas långt aflägsna hednaländer, så att missionsvännerna vid deras stora offentliga sammankomster alltid kunna räkna på en mycket god kollekt. Värt lilla fattiga folk uppoffrar omkr. 20,000 spdr. årligen på hedna-missionen. Det gitves dock bland oss personor, hvilka äro nog lättsinniga att påstå, att om Europa ville använda de summor, som nu ärligen användas för kristendomens utbredande i hedna-länderna till anläggande i samma länder at jernbanor, så skulle både kristendomen och hela den europeiska civilisationen hastigt följa etter, under det aw Norge samtidigt fått lida den smäleken, att dess missionärer efter mer än tjugo års arbete ha blitvit fördrifna från vårt enda missionsområde, Zulu-landet, hvilket alltså har kostat oss 12 million spdr eller mera. Vi befinna oss nu midt i den glada S:t Hans-(umdsommars-) veckan, som för vär hufvudstad är den lisligaste tiden på hela året. S:t Hans-Aften, d. 23 Juni, firas en folkfest ända strån Lindesnus Vill Nordkap; rundtomkring vår stad skimra lusteldarne från alla höjder och från de staden i en naltcirkel omgitvande fjällen; skott, fyrverkeri, dans i det gröna, musik och sång hålla munterheten uppe under hela natten. Forötrigt delar man sig under denna vecka mellam allvarsamma aflärer och gladt sällskapslit: S:t Hans-terminen är nemligen den tid, då kontrakten om köpoch försäljning af trälast ega rum och hvartenda jernbantåg har på de senaste dagarne fört hundratals skogsegare jemto deras hustrur och döttrar till staden från skogsbygderna omkring de stora msjöarne och trån Glommens vattendrag, hvilka nejder, som bekant, innehälla Norges rikaste skogar. : Man ser nu dagligen dessa resenärer långsamt vandra omkring på vära gator i stora flockar; de gå från kontor till kontor hos hrr grosshandlare för att ackordera om prisen på den trälast, som de ha att sälja. Då en sä dan flock möter en annan flock, otanua de båda och upptaga ofta hela tummar igenom gatorna, i det de samspråka om de af hrr aflärsmän erbjudna prisen, hvilka dock ingen under de första dagarne är hugad attacceptera. På ettermiddagarno äro bönderna jemte deras qvinnor bjudna till grosshandlarnes sommarvillor och qvällarne tillbringas på de offentliga förlustelseställena; Klingenbergs somwarteater, der hr Åhmans sällskap med Fredrik Deland som gäst ger föreställningar, gör isynnerhet mycken lycka. Åtven från andra städer och från de svenska gränsdistrikton anlanda samtidigt trälasthandlare, så att alla hotell och offentliga ställen äro fullt upptagna. Då konkurrensen bland köparne, på gruud af de goda prisen i utlandet, är ovanligt stor äro säljarne denna gång styfvare i sina fordringar ån någonsin törr va rit fallet och änau är icke en enda bjelke såld; hela denua vecka upptages at underhandlingar, kontanta förskott om 5000, 10, 000, 20,000, 25,000, ja, ända till 30,000 spår erbjudas af affärsmännen åt en och annan säljaro, och under ingen tid på året ha privatbankerna så stora utbetalninger som under denna vecka; på en gäng sprider sig i slutet af veckan det ryktet band bönderna, att en af deras storkaxar nu sålt till ett visst pris, och då skynda alla de ötriga sig attockså atsluta sina kontrakt; på en enda törmiddag omsättes då ofta timmer för hundratusentals spdr och derpå draga bönderna ur staden lika fort som de kommit. Det faller af sig sjelft, att dessa storgubbar, som bära tusentals spdr i gina plånböcker icke knussla på styfrarne under sitt vistande i staden. Med anledning häraf äro också våra detaljhandlare alltid säkra på att göra goda affäcer i midsommaraveckan. Rörande trälasthandeln förspörjes det för öfrigt denna gång att flera af de stora skogsegarne icke ämna sälja sitt timmer under den vanliga terminen, emedan de hoppas på att kunna betinga sig högre pris om de vänta till hösten. Kristian as affärsmän måsto nästan till hvilket pris som helst skafla sig timmer för alt sysselsätta sina sågverk och den stora arbetspersonalen. Under den stora konkurrensen är det säkert, art de, som komma att förtjena mest på de goda tiderna för trälasthandeln icke äro grosshandlarne utan bönderna. Aldrig ha heller berättelserna från våra skogsdistrikt om de goda tiderna låtit gynnsammare. Från distrikten vid Glommens vattendrag heter det, att aldrig så oerhörda massor timmer som i år flottats derstädes allaredan uppi