Göteborgsposten – 28 juni 1873, sida 1

Gräsenklingarne, som väl också torde kunna räknas till de årligen återkomwande sommarprodukterna, klaga bitterliga öfver att den hårda nödvändigheten tvingar dem utt intaga sina måltider på stadens restaurationer, hvilka naturligtvis icke kunna motsvara deras rara gummors läckra kosthåll. Och så voja de sig öfver Åatt det ä så dyrt. Nekas kan väl ej heller, att matsedlarne i Göteborg ståta med siffror, hvilka kunna komima en med god matlust men klen kassa begåfvad stackars gäst att isag af fasa midti so:nmarhetten! Men primus inter pares är dock värden på Börsens restauration, som ej aktar för rof att affordra en aftonmåltidslysten medmenniska 50 öre endast för smörgåsbordet, icke som det på andra matsedlar heter för bränviosbord ensamt 50 öre, utan oberoende af om man förtär ingen eller femton matportioner ofvanpå den dyra aptitsupen. Sådant torde dock icka bära sig i längden; i alla händelser ha vi arsett oss böra varna hvar och en som eljest af okunnighet kunde råka in i denna, likvisst endast på aftnarne gillrade rätttälla, der lockbetet iagalunda motsvarar dov dryga afgitten. Till Göteborgs Musei tafvelgalleri ba under senaste veckorna anländt åtskilliga nya taflor, såsom: en större genretafla af m:ll Lagerholm: ÅEn moder gråtande vid sitt döda barns vagga. Om än de två enda figurerna på denna tafla, den knäböjande modern och det lilla barnet, icke lyckas framkalla något djupare intresse, Bå äro deremot accessoirerna och perspektivet ypperliga; inblicken i de i 1600:talets stil rikt möblerade och ornerade gemaken är verkligen illusorisk. Brandelius bar utställt ett friskt vinterslycke med en särdeles pikant belysningseffekt, en solstråle bryter fram ur molnen och kastar sitt guld öfver en bit af det stora svöfåltet i fonden af det i öfrigt väl hållna vinterlandskapet. Lönnroth och Arsenius ha försett galleriet med ett helt mönsterstall: hästar i alla storlekar och kulörer, Munsterhjelm bar skickat ett fiuskt landskap, hållet i den för bonom egendomliga, om vär egen Fahlorantz påminnande färgtonen, Vajlqrist har en sommargrön, solbelyst skog, på hvars friska gräsmattor man gerna skulle vilja hvila sig samt EU mar infartyg, lidande skeppsbrott, srib. v. Schwerin bjuder på en grupp drickande nötkreatur, så vackra och med så godt hull att de väl kunde få en exportörs Tender til at löbe i Vand, som våra vän