Göteborgsposten – 27 juni 1873, sida 2

————————————————28 Sir IIugh begaf sig till bondoiren och lady Thaxter skyndade upp i ardra våningen. Den unge baroneten fann grefvinnan tillbakalutad mot kuddarne i en soffa nära kaminen. i Hon var ännu blek, men hennes blå ögon brunno ! med en feberaktig glans. IIon reste sig till hälften upp I vid sir Hughs inträde och yttrade hastigt och ifrigt: i — Var god sitt ner, sir Hugh. Jag har bedt, att ni i skulle komma till mig, på det jag måtte blifva i tillfälle att göra er några frågor. Jag önskar, att detta vårt samtal blir strängt förtroligt. Ni torde komma att tycka, att jag är allt för frågvis, men jag ber er tillfredsställa min — min nyfikenhet. Nej, det är ej nyfikenhet. Jag har ett motiv, ouktudt jag ej kan säga er det. — Alla de upplysningar jag kan gifva er, lady Rothsmere, skall jag med glädje lemna, svarade sir Hugh, i det han tog plats nära henne. — Ivem är då denna unga flicka — denna Honor Glint? Grefvinnan väntade med andlös oro på den unge baronetens svar. Han märkte, att hon darrade af sinnesrörelse. — Hon är olyckligtvis Darrel Moers hustru, svarade sir Hugh, ehuru hon lemnade honom redan vid altaret. Hon är en ungmö, bunden med oupplösliga band vid en af de största skurkar i verlden. — Ja, ja, jag vet, inföll grefvinnan otåligt. Jag vet allt detta, sir Hugh; men hvem är hon?