Göteborgsposten – 27 juni 1873, sida 1

Göteborg den 27 juni 1873. Bland tilldragelser som inom samhället de senaste dagarna ådragit sig mer än vanlig uppmärksamhet må vi utan tvekan räkna folkskole-inspektören dr Uddgrens försök att genom anlitande af myndigheterna och lagens näpst skaffa sig sjelf personligen och den institution, vid hvilken han är fästad, skydd mot falska rykten, försåtliga antydningar och dumt prat. . Vi hafva förut på annat ställe i vårt blad i korthet redogjort för de påbörjade undersökningarna i poliskammaren, hvilka haft till följd, att tvenne af lögnkolportörerna blifvit lemnade i fängsligt förvar. En mängd varierande berättelser gå dock fortfarande bland de enfaldige och lättrogne, och vi hafva hört af trovärdiga personer, som med allvar och värma sökt bibringa de missledda förnuft, att detta arbete, som deras sannipgskärlek och deras pligt pålagt dem, icke varit förbandet med ringa möda. Svårare än allt annat härvidlag synes dock vara att finna sjelfva urkällan till dessa bedröfliga dikter. Man tycker sig nog sinna en och annan ström, som afsigtligt eller oalsigtligt ledes in i det grumliga flödet, men om det första ursprunget torde man nog allt framgent komma att sväfva i okunnighet. En eller avnan syndabock faller i lagens händer, och en och annan af de detaljer, med hvilka denne prydt skildringen, kan anses var originel och hemgjord, men det är också allt. Om man sålunda har bra litet hopp att få reda på urkällan, är det deremot icke så svårt att förklara, huru det sorgliga ryktet kunnat till den grad rotfästa sig och få en sådan fart, en så allmän spridning. Vi hafva någon gång anmärkt, att, så vidt vi derom kunna döma, det obligatoriska systemet vid folkundervisningen inom vårt samhälle fått en noggrannare tillämpning än på många andra ställen här i landet. Systemet har derföre äfven här bland de minst upplyste, minst tänkande väckt icke så liten ovilja och bitterhet. Vi hafva haft mer än ett exempel på att tredskande föräldrar blifvit utsatta tör tillämpning af folkskolestadgans 8 mom. 5 och at myndigheterna mottagit varningar. Vi tro deremot icke, att stadgan så tillämpats, att någon gång barn blifvit tagna från sina föräldrar och lemnade åt andra att vårdas, då föräldrarne fortfarande envisats att icke låta barnen erhålla någon undervisning. Men sjeltva möjligheten af en sådan tillämpning kan, då den af vederbörande framställes, vara nog för att reta de tredskande och hotelsen om ett sådant samhällets törmyndarskap lemnar nog intryck af harm och hätskhet i vrånga sinnen. Det är nog möjligt, att den disciplinära iorättning, som af härvarande folkskolevänner följes med så stort intresse och så stora förhoppningar — vi mena afsöndringsskolan — i början af sin verksamhet, ehuru i sjelfva verket en förbättringsanstalt, naturligt nog fick skenet af en straffanstalt och såsom sådan icke af alla betraktades med milda blickar. Det är väl nu annorlunda. Den gagnande verksamhet denna inrättning utöfvar, de uppoffringar som göras för lärjungarnes ordentliga vård äfven i timligt afseende, den nytta, som de hafva af den undervisning i slöjd som meddelas dem, den förbättring i disciplinärt och sedligt afseende som deraf framgått, allt detta har nog nu stämt allmänna meningen inom alla kretsar till välvilja för denna inrättning, men hon har nog, likasom så många andra stiftelser och anordningar af motsvarande slag, i början utsått ett och annat frö till bitterhet, som nu, af tanklösa tillskyndare närdt och vårdadt, burit sin eländiga frukt. Men äfven inom den egentliga folkskolan och de s. k. aftonskolorna, som äro afsedda för barn, som, utan att hafva uppfyllt minimifordringarne, genom kroppsarbete tillåtas att bidraga till sin försörjning, har måhända en eller annan tilldragelse, förvriden och till det värsta uttydd at systemets vedersakare, gifvit anledning dertill, att de oförståndiges ovilja mot skoltvänget sökt sig uttryck. I S 14 af reglementet för Göteborgs stads folkskolor, meddeladt i TIandlingar rörande Göteborgs stads folkskoleväsende 1864 iprymmes rättighet för lärarne att gifva barnen lindrig aga. Om någon lärare begagnat sig af denna tillåtelse för att derigerom söka förhindra att försumliga barn öfverbefolka afsöndringsskolan, om sedan denna lindriga aga blifvit osannfärdigt omtalad som misshandel, så hafva nog sådana rykten varit egnade att gjuta olja i elden, och det har icke hjelpt, att skollärare