Göteborgsposten – 26 juni 1873, sida 1

ADrLrF JÄ1 Lulleryd. — HKråddarealuermannen S. Dahlström, 8e år, 15 juni, Åmål. Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 23 juni. Ett herrligare väder — för att börja med väderleken — och en vackrare sommar än den, som nu inträdt, kan man rimligtvis ej önska sig. En molnfri himmel, några och tjugo graders värme i skuggan, en svag bris, men icke från det regnförande väderstrecket, triska 8yrener i öfverflöd, fint doftande liljekonvaljer i buketter, rökt Halmstadslax å 23j, rdr t — då halfvan tages — färsk spenat i ötvorflöd, sparris och blomkål, ärtskidor !, och och gurkor 8 tum långa — allt der ha vi, stockholmare, och mycket mera till, som gör lifvet angenämt. Till och med hr X. är också nöjd; han knotar icke alls öfver det myckna vattnet, som erfordras för att i den starka värmen hålla hans blomsterrabatter frodiga, ty han har spekulerat i ryskt rågmjöl och hoppas bestämdt på en betydlig prisstegring till följd af den stränga torkan. De talrika festligheterna i anledning af enkedrottningens femtioåra vistelse i Sverige, afslutades på ett särdeles högtidligt sätt i torsdags med en särskild gudstjenst i katolska församlingens kyrka, då den nya och vackra orgeln för första gången begagnades. På samma dag för femtio år sedan var det som H:s M:t gjorde sitt intåg i hufvudstaden och blef törmäld med kronprinsen Oscar i Slottskyrkan. Måhända har äfven ni läst de med lika 8!lor hjertlighet som elegans skrifna skildringarne af den unga furstinnans ankomst hit och mottagande här för femtio år sedan; men tycker icke äfven ni, att dessa skildriogar vittna om ojemförligt större känsla, friskhet och talang, än ds skildringar, eom producerats i anledning af H:s M:ts jubileum, fastän det poetiska stoffet var lika rikt 1873 som det var 1823, hvarom Böttigers herrliga skaldestycke nu utgör det vackraste vittnesbörd? Erinra icke de skildringar och reflexioner, som hufvudstadstidningarne nu åstadkommit i sin prosaiska nykterhet — t. ex. om konstitutionsutskottets dechargebetänkande, då granskningen af statsrådsprotokollen ej resulterat till några anmärkningar — eller ha de ej något syskontycke med åtskilliga polisrapporter, eller med den på rikssalen årligen afgifna berättelsen om hvad i rikets styrelse sig tilldragit? Måhända är det tiden, som blifvit så grufligt torr och prosaisk, eller är det tidens banårförare inom tidniagspressen, hvilka blifvit så ofantligt allvarligare till lynnet än deras företrädare voro för 50 år sedan, fastän dessa sannolikt äfven hade uppnått en stadgad ålder? Måhända har Bulwer rätt, då han säger, att hvarje generation är till sitt väsen och sitt poetiska lynne äldre än den nästföregående ? Likvisst bör jag framhålla att inom aett område åtminstone spåras ännu en poetisk stämning, neml. i do intressanta och löftesgifvande berättelserna om åtskilliga stenkolsaktiebolag — redan bildade eller tillämnade. Kronprinsen och kronprinsessan af Danmark lemnade vår bufvudstad i fredags afton och afreste då med snälltåget till Malmö. De begagnade en vanlig första klassens natt-tågsvagn. Under vistelsen här tyckte alla, som sågo kronprinsessan, att hon både i afseende på anletsdragen, hållningen och rörelserna allt mera erinrade om konung Carl XV. Antagligen genom indiskretion — i allt fall bör det så betraktas — har genom tidningarne bekantgjorts icke blott Avad den på Börsen gifna balen i anledning at konungens och drottningens kröning kostade, och hvad biljettförsäljningen till balen inbringade utan äfven hoem som fick betala skillnaden mellan inkomstoch utgiftssumman. Då denna bal icko gafs at Stockholms stad med dess stadsfollmäktige såsom värdar, utan af ett antal medlemmar tillhörande hufvudstaden, var det endast dessa som kunde vara berättigade alt få veta kostnadernas belopp; men för de inbjudna — isynnerhet för de kungliga personerna — torde det vara allt annat än angenämt att genom tidningarne få inhomta nästan på öret huru dyr balen varit och derjemte att en af värdarnes tribut för balen uppgick till 40,000 rdr. Fastän det förefaller besynnerligt, lärer det med verkliga förhållandet likvisst öfverensstämma att fröken Magda von Dolcke, som för nästa spelår blifvit engagerad vid vår kung