Göteborgsposten – 23 juni 1873, sida 2

hälla gift, likväl kännas så som om de vore doppade i skedvatten Han har så t. ex. antydt en särskilnad mellan regering och folk och en motsats mellan bådas rättigheter! Men jag vill ej tåla, att man skiljer regeringen från folket. Att vilja tillegna sig tolklighet endast för sitt parti och att framställa regeringen som folkfientlig, det är en tendens, som jag minst skulle väntat at hr Lasker. Hela denna debatt har ingalunda varit mig kärkommen, ty jag uppsöker ej kamp och strid, men jag är icke heller någon neutral eller sysslolös åskådare! Det är icke min vana att tiga vid vigtiga frågors afgörande. Jag känner mycket väl mina pligter mot regeringen och jag skall aldrig låta mig skrämmas från att uppfylla dem! Denna upprörda debatt slöts dermed, att riksdagen, i trots af furst Bismarcks gensägelse, beslöt att först taga Windthorsta s. k. nödpresslag under behandling och först om denna förkastades örvergå till öfverläggning om regeringslagen. De oberoende berlinertidningarne uttala alla sin förvåning öfver Bismarcks hetsiga och illiberala uppträdande samt upprepa, att hans presslag aldrig skall bli antagen af parlamentet eller nationen. Bismarck återigen vill efter varan ej gifva efter. Det skrifves tillochmed från Berlin, att han i Förbundsrådets justitieutskott väckt flera ändringsförslag, genom hvilka presslagens straffbestämmelser än ytterligare skärpas. Enligt telegram har ryska Khiwaexpeditionen under general Werewkin d. 20 maj besatt staden Kungrad, ungefär 8 mil olvsnom Amu-Darjaes utmynnande i Aralsjön, i det trupperna ditförts på fartyg. Denna uppgift bekräftas af senare underrättelser, så att den orenburgska kårafdelningen verkligen i detta ögonblick uppnått krigsskådeplatsen kring Khiwa; ty generallöjtn. Werevkin är anförare för denna kår, hvilken i början af april lemnade Embafloden till en styrka af 2500 man med 6 kanoner. Att han kommit sjöledes, bör väl så förstås, att han landvägen nått fram till Urgu-Murun, en halfö som skjuter ut mot öster, der Aibugirbugten skiljer sig från Aralsjön, och på hvilken den Otenburgaka kåren skulle anlägga ett fäste. Åralslottiljen, som i april lopp ut från Jaxartes(Sir-Darjas) mydning, bestående at 2 ångare och 2 barker, har således fört Werewkin öfver från Urgu-Murun till Kungrad. Enligt telegram från Petersburg af d. 18 d:s har kårafdelningen från Mangyschlak (ej Nangyschlak) d. 25 maj förenat sig med den från Orenburg, troligtvis ätven vid Urgu-Murun. Bekräftar det sig, att ryssarne redan två dagar derefter, eller d. 27 maj, intagit staden Chodscha-Ili (i telegrammen har den uppgifvits heta dels Chodieli, dels Chodscheili) och d 1 juni Mangy, så måste något afgörande ha inträffat; ty dessa båda städer ligga, den ena efter den andra, uppåt Oxusfloden, på vägen mellan Kungrad och Khiwa. Ryssarnes fälttåg skulle då vara lika hastigt och skickligt utfördt, som planen sorgfälligt förberedis; ty fyra truppafdelningar, utgångna från fjerran punkter i en vid omkrets, ha på långa vägar genom öknar och stepper kommit fram i rätt tid för att räcka hvarandra handen på stridsplatsen i centrum. Den Orenburgska kåren har från Emba haft c:a 800 werst (omkring 90 sv. mil) att tillryggalägga och likväl hunnit fram till den bestämda tiden.