Göteborgsposten – 21 juni 1873, sida 1

gifva den sköna form, hvari den träder oss till mötes från denna folkens barndomstid, då sjelfva språket var musik, då religionens mysterer och menniskoandens dunklaste gåtor i sånger tolkades af siare, de der halft berusats af naturens underbart sköna samklang. Ty i stum tjusning lyssnade mensklighetens barndom till de toner, som vällde fram ur naturens barm, den lyssnade till fogelns qvitter och källans sorl, till stormens vemodiga gny i ekens krona och vågornas brus mot klippig strand, och den anade harmoniska tonföljder i de törgängliga blommornas skiftande färgprakt lika väl som i de eviga stjernors ringdans högt öfver undrande menniskobarns blickar. Och så lärde mensklighetens ungdom af naturen sjelf sångens konst och den sjöng i melodier af en undransväckande uttrycksfullhet och innerlighet sitt hjertas fröjd och ve, sitt kärleksqval och sin stolta segerglädje. Och så blef tonernas konst ett ungdomens arf från förgångna slägten, ett arf, hvilket den är kallad att förvalta samt åt kommande åldrar öfverantvarda, om möjligt i renare, i förädlad gestalt. Och så länge sången ännu frisk och varm tonar från ungdomsläppen och så länge den ännu manar fram ett gensvar ur deras bröst, för hvilka ynglingaåldern med dess glädje och sång endast är ett strålande och värmande minne från flydda stunder, så länge lefver ock qvar i menniskoandens verld detta ungdomsmod, denna ungdomskraft, som eldade våra fäder till stordåd, som lärde dem att i naturen och menniskolifvet skåda och älska det sköna, det ädla, det som stämde samman med den grundton, som klang i deras egen barm. Att I, ungdomens och sångens budbärare från Fyris mångbesjungna strand, ej låtit sången förtona under edra mera allvarliga idrotter; att I dragit ut kring land och rike att vittna om sångens lif och sångens makt; att I låten edra toners vågor, likt i vårsolens ljus glittrande kaskader, strömma ut öfver menniskohjertan. som behöfva vederqvickelse för att ej förtorka under dagens tunga och hetta, derföre äro vi eder tack skyldige och derföre tömma vi med fröjd för eder våra fyllda glas! Härpå följde ett dundrande, fyrfaldigt hurra för Upsalasången och dess Göteborg gästande kärntrupp. Docenten H. Hjärne töreslog derefter skålen för ändamälet med sångarfärden, det efterlängtade föreningshuset, och sedan derpå en skål utbragts för sångarnes hem, samt en kär gäst, lektor P. Ödman från Hernösand, i tal och sång tolkat qvinnans lof uppsteg den ene af sångarlärdens ledare, stud. at Södermanlands och Nerikes nation, hr Thorsten Laurent, i talarestolen och framförde sån garnes tack. Det faller af sig sjelft, att den vackra studentsången under aftonens lopp upprepade gånger tonade i allt sitt förlöriska välljud och man var nu på nära håll i tillfälle att iakttaga hvad ryktet förkunnat och konserterna redan bekrältat, nemligen att sängarskaran utgöres af idel friska och klangfulla röster, bland hvilka ingen endas. k. blindpipa kunde upptäckas. Bland de inbjudne gästerna befunno sig äfven det härvarande tyska operasällskapets manliga medlemmar — omständigheterna hade kullkastat den först uppgjorda planen att anordna festen äfven för damer — dess direktör, hr Conrad Behrens, och kapellmästare, hr Richard Henneberg, hvilka alla samtalsvis uttryckte sin belåtenhet och förtjusning öfver den vackra svenska körsången. Tyska operasällskapet, som här förvärfvat sig många beundrare, skulle redan i går afton ha afslutat säsongen härstädes och, som förut berättats, av Kong Sverre enleverats till Norge, men så kunde man ej komma öfverens om priset för öfverfarten, och slutet blef det för allmänheten helt säkert ganska välkomna, att sällskapet ännu någon tid qvarstannar härstädes, hvartill kommer den ytterst angenäma omständigheten, att hr Oscar Arnoldson nästa vecka inträffar härstädes för att ge några gästroller, antagligen Raouls i Hugenotterna, Faunsts i operan af samma namn och grefve Almavivas i ÅBarberaren, hvilken sistnämnda opera i sådant fall torde kunna upplefva både en och två ytterligare repriser. I går om en månad på dagen eller fredagen d. 18 nästk. juli, hvilken dag bär det ena af kung Oscars dopnamn, Fredrik, eger kröningen rum i Throndhjem. Måhända aflöper denna mindre gråtmild än den i Stockholm, oaktadt tidpunkten, de närmaste dagarne före den ominösa fruntimmersveckan, synes oss hotande nog. Blir det så ett ösregn, torde det bli rätt otrefligt för damerna att traska med i processionen, enligt kröningsceremonielet klädda i hvit hofdrägt (hvit sidenklädning med hofärmar) med släp utan kulörta tillsatser. En tröst — sådan den är — ligger dock för de arma i ceremonielets egen tillsats: ÅInträffar kyligt väder kan en hvit mantilj ( begagnas. Hr Theodor Amilon i Stockholm har gjort sig högt förtjent om sitt fosterland. UHvarföre det då? Jo, han har inrättat den första vaddfabriken i Sverige, så att man hädanefter kan få ett inhemskt fabrikat bättre och prisbilligare än tillförene varit fallet. Och det der finner ni så märkvärdigt? Ja visst, vadd är en fasligt nyttig och populär vara inom det fördoldas verld:, fråga bara skräddare och modesömmerskor! Utan vadd skulle mången nu så bredaxlad och högbröstad Adonis sjunka ihop likt en söndersprucken luftballong, mången baldrottning hastigt ramla ner från sin lysande tron ... Förakten derföre icke vadden! Den är allestädes närvarande, är alltid på sin plats och gör alltid effekt, utan att dock — om 1 icke i ovanligt uppsluppna fall — sjelf fram