Göteborgsposten – 21 juni 1873, sida 1

sammanställnipg, som dock tar sig egendomlig nog ut. i Inom vårt eget lifaktiga och framåtgåI ende samhälle har för öfrigt under veckan törekommit åtskilligt anmärkningsvärdt att anteckna. Så ha vi hatt besök af trenne aktningsvärda nykterhetsifrare från England, I hvilka enkom hitrest för att studera vårt bränvinsutskänkningsvåsende, hvarom de i deras eget hemland hört mycket godt talas. Vi känna icke om de funnit sig belåtna med resultatet af resan, icke tro vi att Ånykterhetsmötet å metodistsalen så särdeles mycket bidrog dertill, ett är dock visst, att de tre resande sjelfva voro innerligt genomträngda at den öfvertygelsen att ett absolut afhållande från alla starka drycker — eller tillämpandet af den s. k. Maine-lagen — är det enda praktiska sättet att hämma superiet, en åsigt, hvilken omfattas af många varmbjertade itrare för vårt slägtes befriande från den på samhällena mest tärande kräftan: bränvinssupandet. Tillfället synes oss här lämpligt att anföra de tänkvärda ord, hvilka en af stadens fattigläkare, d:r R. Rabe, yttrat i sin årsberättelse till Sundhetsnämnden för år 1872. D:r R. söger deri nemligen bl. a: Det för den lägre arbetsklassens helsa, välstånd och moralitet mycket menliga förhållande, som jag i töregående årsberättelser, mer eller mindre utförligt, vidrört, nemligen bristen på billiga, sunda och dugliga bostäder för denna klass, fortsar beklagligen änna. I ganska många af de fattigas boningar eger tör närvarande öfverbefolkning rum såsom en följd af både det otillräckliga antalet och dyrheten at bostäderna; men, då på senare tiden icke få byggnadsföretag inom denna samhällssfer kommit till stånd, och då flera dylika, både smärre, enskilda och större, på grund at genom aktieteckniug bildadt bolag, äro att törvänta, så synes detta förhållande, som varit egnadt att ingifva den för arbetsklassens väl ömmande lifliga bekymmer, i en icke alltför låvgt aflagsen framtid kunna väntas skola gifva rum för ett bättre, och de gamla, förfärligt bofälliga och osunda rucklena icke vidare komma att hysa andra innevånare än sådane, som tillhöra dräggen af en stads befolkning, och icke, såsom hittills ofta varit förhållandet, ordentliga och aktningsvärda arbetare. Den, som likt distriktläkaren ofta är i beröring med den lägre betolkningen, kan icke gerna hafva undgått att iakttaga det sorgliga faktum att bränvinsmissoruket med hela hären af dess bedröfliga följder på senare åren oftare och allmännare än under ue nästförutgående, då ekonomiskt betryck var rådande inom nästan alla samhällsklasser, visat sitt all vältärd förstörande inflytande. Det ser verkligen ut som en ökad arbetsförtjenst hos en stor del af vår arbetsklass hade icke ökat valstånd utan endast ökad njutningslystnad till följd. Om äfven öfvervakandet at förtäringen på stället i våra väl inrättade bolagsvärdshus befinnes till fullo motsvara den åsyftade atsigten att hindra öfverlastande, så lärer dock icke vara möjligt att förhindra varans försäljning till hemtniug och törtärande i öfvermått på annat ställe. Om så är förhållandet, äterstår väl knappt annat, än att hoppas det den allmänna uppfostran, som samhället under foitsatta ökade ansträngningar och kostnader bemödar sig att låta så mänga som möjligt komma till del, äfven i detta hänseende skall verka välgörande. För min del förmår jag dock icke inse orimligheten af den, af många såsom absurd förkastade, tanken, hvilken i någon af Amerikas fristater lärer praktiskt hafva utförts, att helt och hållet förbjuda all offentlig försäljning af spritdrycker. Att ett sädant ingrepp i oforgripliga rättigheter skulle af mänga med stor ovilja anses, och att det, om det brådstörtadt och utan förberedelser toges, skulle föranleda både ekonomiska och andra rubbningar, är lätt att inse, men att en sådan åtgärd är omöjlig och outförbar blir svårt att bevisa. Att den at tusentals inkarnerade supare skulle helsas med tacksamhet är säkert, och att de välgörande följderna af en sådan lagstiftning skulle blifva både stora och snabba nekar troligen ingen. Bräåuvinet är i vårt land icke mer än omkr. hundra år gammalt, och ehuru det på ett förfärande vägde mera än, man kan väl säga, millioners väl. Det samhälle, som tager det första steget till en dylik radikal reforms yrkande och genomdrifvande, skall åt sig bereda en oförvansklig ära. Dessa omdömen, uttalade af en person, som varit i tillfälle att skåda det onda i dess mest fasaväckande former, vittna bättre än de längsta och (rasrikaste anföranden på nykteroch det enda sättet att upprycka den. Vid en middag, som de engelska resenärerna gåfvo å Göta Källare för några personer inom samhället, med hvilka de kommit i beröring, voro de i tilltälle att visa sina gäster huru rigoröst de sjelfva tillämpa sina sunda nykterhetsiuer. Under hela middagen, som för öfrigt var ganska riklig och utgjordes at 6—7 rätter mat, serverades nemligen ej en enda droppe bränvin, öl eller vin — endast seltersvatten. De båda konsertor, hvarmed upsalasångarne under veckan tjusat vår allmänhet, säges ha lemnat ett särdeles godt pekuniärt resultat, så att med inkomsten för dessa och föregående konserter alia reseutgitter skulle vara betäckta, hvadan hela inkomsten af de återstående konserterna i Wenersborg, Mariestad, Karlstad, Kristinehamn, Örebro (2). Köping, Westerås och Strengnäs skall kunna anslås åt studentbyggnadsfonden. Efter andra konsertens slut i onsdags voro de 60 sångarne af ett antal samhällsmedlemmar, uppgående till omkr. 150 personer, inbjudna till en kollation å Lorensberg. Efter det en riklig sexa, hvars serverande gjorde hr Graf all heder, och der ingalunda seltersvatten spelade hufvudrollen, blifvit intagen i stora festlokalen i restaurationsbyggnaden, begaf man sig upp i den nu äfven till sitt yttre uppfejade och ganska prydliga teaterpaviljongen å hvars veranda kaffe intogs. Under tiden framsattes bålar och glas i teatersalongen, på hvars scen Beyerböckska kapellet tagit plats, med sina sprittande toner elektriserande den lifvade åhörareskaran. Talarestolen beträddes svart af lektor Soen Sjöblom, som till gästerna riktade följande ancglSangda ara-m satt vuxit in i nationens lif, torde dock mindre än hälften af denna tid vara tillräcklig att utrota detsamma, om endast icke några få tusendes intressen hetsmötena om hvar det ondas rot befinner sig