Göteborgsposten – 20 juni 1873, sida 1

gjort eder kärleksförklaring för henne, innan hon haft tillfälle att jemföra er med andra karlar och inse, om hon verkligen älskar er. Ni har ailt för brådt om att vinna spelet, Darrel. Gif henne tid till öfverläggning och jemförelser. Om hon efter ett par års förlopp vill gifta sig med er, skall jag inte säga nej. Min nevö skall ej vara något dåligt parti i många afseenden — för att begagna eder egen betecknande fras — för dottern af Wallace Floyd och Janet Arlyn. Moer blef betydligt uppmuntrad genom det sätt, hvarpå hans onkel upptog hans giftermålsförslag, och hvilket var vida mer gynnsamt, än han vågat hoppas. Han skyndade att vinna ännu mera. — Jag är nu ej längre ung, mylord, sade han, och eder önskan att vi skola vänta är pinsam för mig. Hilda känner sitt hjerta och jag känner mitt. Hvarföre behöfva vi uppskjuta saken? Jag skall bli en god man för henne, och ni skall bli befriad från vården om henne. Ni kan ju anslå ett lämpligt underhåll åt oss och tillåta oss att resa utrikes och lefva för oss sjelfva. Eller också, om ni så vill, skola vi stanna hos er så länge ni lefver och vara edra barn. — Jag har haft ett barn och det är nog, sade lorden bistert. Jag har ej varit lycklig i fråga om afkomlingar. Men hvad den här saken beträffar, Darrel, så vet jog lika väl som ni, att ni ej älskar flickan, utan att det är hennes penningar ni vill åt. Edert påstående att ni skulle hysa kärlek för henne förefaller mig temligen narraktigt.