— A— — —— —— och en hel armå af tjenare, på hvilka hon när som helst kan ringa? Saken är omöjlig. — Åhnej, min gode Bing. Anlita eder uppfinningsförmåga, sade Darrel Moer. Uppgiften är helt enkel. Hur skola vi få flickan ur lady Thaxters hus — det är frågan. Jag kunde skrifva ett bref till henne och bedja henne möta mig någonstädes, sade han fundersamt, och jag kunde säga henne, att jag ämnade befria henne från hennes förbindelse eller hitta på någon annan förevännig, som nu ej rinner mig i hågen, men säkert skulle locka henne ut. Men hon skulle föra sir Hugh Tregaros och lady Thaxter med sig. Hon skall ej lätt låta rarra sig, och hennes vänner skola vara på sin vakt emot hvarje försåt. Bing, ni skall ha eder andel af min rikedom. Hjelp mig att vinna den. Anlita eder uppfinningsförmåga, såsom jag nyss sade, för att hitta på en plan att få henne ut ur lady Thaxters hus — bort från London. Bing började med allvar fundera på det svåra problemets lösning och satt en lång stund tyst. Plötsligt for han upp och en elak glans lyste i hans ögon. — Jag har funnit det! utbrast han. Men säg mig först någonting om miss Glints skaplynne. Är hon hämndfull? Nej, hon är för god för att ej alltid vara rättvis, svarade Moer förvånad. Jag tror visst, att hon hatar mig ganska bjertligt och med glädje skulle höra att jag vore död, men om jag vore döende, är jag säker om att hon skulle bedja för mig. Hon står mycket nära en engel, denna flicka,