Göteborgsposten – 17 juni 1873, sida 2

belöna deras tjenster efter slutadt krig genom att skänka dem en del af statens skogar, ängar o. s. v. De oförsonlige, hvilka ha majoriteten i cortes, redan fyra medlemmar i regeringen af åtta och i allmänhet kunna kallas tillsvidare äfven de oemotståndliga, skola derjemte ha för afsigt att genomdrifva en progressiv inkomstskatt i så starkt stigande skala, att alla enskilta inkomster ötver en viss summa bli. illusoriska; att afskaffa arfsrätten i afseende på 8 sidolinier, och att lägga en skatt af 50 på alla direkta arf o. 8 v. För att genast få penningar i statskassan skall man utskritva ett -frivilligt? lån på 2 milliarder realer, hvilket dock skall förklaras för tvångslån, om frivilligheten icke motsvarar regeringens förväntningar. Man kan under dessa utsigter till organiserandet af en kommunregering i stort icke undra öfver, att de besutna klasserna i Spanien söka realisera sina egodelar äfven med stora förluster för att vandra ut till Portugal eller Frankrike. I Paris uppebålla sig f. n. tusentals spaniorer, bland dem forna ministrar, deputerade, diplomater och politiska storheter i massa, hvilka äro alla eniga derom, att tillochmed en Don Carlos på Spaniens tron skulle vara att föredraga framför den nuvarande laglösheten och förvirringen. Till Times skrifver ock en korresp. och säger, att Åde spanska carlisterna tyckas, för första gången sedan Ferdinand VII:s godtyckliga upphäfvande af saliska lagen bragte partiet till lif, hafva utsigt till framgång. Ej ens vid det Sjuåriga borgerliga krigets mest förödande ögonblick, då Gomes och Cabreras hvitkappade legioner kunde urskiljas från Madrids kyrkotorn, voro deras utsigter så lofvande. Skulle de lyckas att sätta sin pretendent på tronen, så skall det ske genom excesser af en tygellös demokrati, hvilken till carlism omvändt ett stort antal af de ståndaktigaste liberala. Samma korresp. skrifver vidare: . Det har omtalats, att Velarde i Catalonien kommenderar 12 till 15,000 man och att Nouvilas i de nordliga provinserna har till sitt förfogande mer än 15 till 20,000 man, men detta är ett stort misstag; deras styrka är mycket mindre. Nourilas har af sina soldater fått öknamnet Novelas (kröfvarehistorier) på grund af hans synnerliga talang i att skryta och pråla, hvilken tillochmed i Spanien svårligen skall finna sitt motstycke. Det var han, som bl. a. skickade bud till de franska myndigheterna i Bayonne, att de på en viss gifven dag måste för all del vara beredda på att mottaga och afväpna carliststyrkan i de nordliga provinserna, emedan han på den dagen tänkte drifva samtliga carlisterna otver spanska gränsen Carlisterna narrade honom emellertid, och det finnes lika mycken utsigt för att de skola drifva Honom öfver gränsen som han dem, i det de onekligen göra framsteg och vinna såväl i styrka som ojerfhet. Bilbao år redan allvarligt hotadt, och intagandet af denna välmående stad skulle vara af ovärderlig betydelse för carlisterna, hvilka skulle derigenom erhålla både en provisorisk hufvudstad och penningar till kampens fortsättande. Om regeringen i Madrid ej kan ställa bättre arme på benen än de trupper hon nu har, skola carlisterna helt visst försöka angreppet. Det finnes i Spanien 5 till 6,000 officerare, ifrån generaler och vidare nedåt, hvilka ej äro i tjenst, men skulle vara mycket hugade att taga geväret på axeln och marschera mot en fiende; men de skulle helt säkert icke draga i fält för den nuvarande regeringen i Madrid, hvilken de snarare skulle angripa. Det skulle visserligen stöta flera sådana officerares känslor att sluta sig till carlisterna; men det skulle likväl kunna hända, att de gjorde det, om de icke såge någon annan fana höjas, som de skulle föredraga. -— 1 . .13.