Göteborgsposten – 17 juni 1873, sida 2

iran Utlandet. Spanien bar nu omsider fått sig en genom direkta val af cortes tillsatt minister och en ny cortespresident, under det Figueras, i likhet med de flesta framstående spanjorer, lemnat landet och tagit sin tillflykt till Frankrike. Den nya ministerens val föregicks dock af en stor jäsning, som ingaf berättigad fruktan, att Spaniens hufvudstad skulle bli skådeplatsen för ett ohyggligt gatukrig. Till Times telegraferades härom under d. 11 d:s kl. 6 e. m. följande: xvi ha hittills undsluppit en gatustrid, ehuru endast med knapp nöd, derigenom att regeringen (med Figueras i spetsen) och det moderata republikanska partier gitvit etter. De hade sistl. natt fattat beslut om att upprätta en konservativ republikansk minister, med sennor Salmeron som president. Intransingentes (de oförsonliga) beslöto att med våld motsätta sig denna anordning och förberedde sig till en gatustrid. Regeringen gaf vika, emedan hon icke kände sig tillräckligt stark att kunna göra motstånd. Figueras (ministerpresident) törsvann plötsligt bittida på morgonen i dag och lemnade Madrid. Trupper ha under hela dagen stått posterade nära cortes. Beväpnade frivilliga, intransigentes och andra visa sig öfverallt på gatorna. Plakater äro uppklistrade på husmurarne, hvilka underrätta befolkningen om, att ett försök gjorts mot republiken sistl. natt och att cortes icke ha makt att genomföra de nödiga reformerna, men det suveräna folket måste sjelf fatta sitt beslut. Borgargardet skickar sina familjer ut ur barackerna och vägrar att lemna ifrån sig sina vapen utom på regeringens befallning. Då cortes sammanträdde, valdes nya ministrar, med särskild votering om hvardera, och uttöllo rösterna så, att ministören utgöres af följande personer: Pi y Margall, president Estavanaz, krigsminister; Sern, kolonialminister. Vidare Amich, Gonzalez, Muro, Ladico, Beust. — Då de nya ministrarne förestäldes för cortes, mottogos de med högljudda hurrarop. Piy Margall reste sig då och sade, att rregeringens program var Spaniens räddning och det allmänna lugnets bevarande. Regeringen hade beslutat att upprätthålla ordningen, i det han ansåg all insurrektion vara ett brott, då man eger den vidsträcktaste frihet, Den nya regeringen har börjat sin verksamhet med att officielt tillkänaagifva pr telegraf för Europa, att det djupaste lugn råder öfverallt, utom på de ställen i norra delen at landet der carlisterna röra sig. Den nye krigsministern har naturligtvis utfärdats en dagorder till armen, hvari han utlofvar, att konskriptioren skall upphäfvas, armn omorganiseras och — disciplinen återställas. Så säger hvarje Dy krigsminister och general i Spanien. D. 13:de valde cortes till sin president Salmeron och erhöll del af regeringens program, hvilket naturligtvis ej lemnat något öfrgi att önska i afseende på omfattningen. Så udofvas kyrkans fullständiga särskiljande från staten; armåorganisation och slafveriets upphätvande; tillsättandet af en komite som skall bestämma gränserna för de olika förbundsstater, hvari Spanien hädanefter skall vara deladt. Sedan dessa förbundsstater organiserats, framlägger regeringen den gemensamma budgeten. Det säges vidare af Madridertidningarne, att det nya kabinettet vill kalla hela reserven (100,000 man) under vapen för att få bugt med carlisterna. Det är dock lättare sagdt än gjordt, ty förbundsstaternas sjelfständighet skall nog visa sig så stor, att få af de inkallade skola infinna sig. Dessutom beböfs det för underhållet af så betydande trupper, stora penningsummor, men öfver några sådana förtogar ej regeringen. Den antydda nya arm6organvisationen skall gå ut på skapandet af en armå ur allmogeklassen, om hvars bistånd och trohet man vill göra sig försäkrad genom att utstycka de stora jordegendomarne i landet och fördela dem mellan torparne och inhyseshjonen samt dessutom