från Utlandet. Under rubriken , Furst Carl på språng meddelar Neue freie Presse,, en uppsats, af hvilken framgår, att furst Carl i Rumenien står i angrepp att följa konung Amadeos af Spanien kloka föredöme och gifva sig i väg från sitt furstendöme och sin furstestol, eftersom det visat sig, att han ej kan få bugt med rumenierna och desse gerna vilja bli af med honom. Det österrikiska bladet tecknar just icke f. d. dragonlöjtnanten i preussisk tjenst i rosande färger. Han tyckes aldrig varit någon kraftig natur. Han bar icke kunnat sätta sin andes prägel på någon åtgärd, men väl varit tillgänglig på alla främmande intryck. Sedan flere är tillbaka regerar han icke mera, utan blott signerar. Han undertecknar alla beslut, som föreläggas honom, de må vara aldrig så vansinniga och landsförderfliga. Han fogar sig efter alla. Han gör intet, meon låter allt göras i sitt namn. Han har blifvit uttrycket tör den fullständigaste resignation, och söker motsvara stora makternas önskningar genom mekaniska verkställighetsåtgärder och genom att overksamt qvarblifva på sin post. Men äfven detta blötdjur, såsom bladet kallar den stackars fursten, har icke afväpnat de maktlystnes hat. Den rumeniska pressen utöser de råaste skymford öfver fursten. Att fursten på grund häraf tröttnat, bör ej väcka undran. Hans gemål har redan rest sin väg med sitt pick och pack, och det är numera temligen gifvet, att fursten endast afvaktar ett gynsamt ögonblick för att följa hennes föredöme. Det nämnda wienerbladet fruktar dock, att i så fall Rysslands traditionella eröfringspolitik skall åter blottas. Men då måste det komma till händelser, hvilkas följder ej kunna öfverskådas, och derför hoppas bladet, att österrikiska regeringen skall med all makt söka hålla fursten qvar, till förekommande af möjligen en ny verldsbrand genom den orientaliska frågans uppblossande på nytt. Kejsar Alexander af Ryssland har lemnat Wien, der han ända till sista stunden varit föremål för den största arighet af kejsar Frans Josef. Neue freie Presse säger, att