Göteborgsposten – 10 juni 1873, sida 1

0uUnlCTS DUHÄTJ),UEtII. ö i — med att i en flaska, hvilken drifvit i land vid halländska kusten i närheten af Eketånga, innesluta en smutsig papperslapp, försedd med följande blyertsskrift: Missionsskeppet Asngarius Kapten Kjellin på resa från Göteborg till utlandet befinner sig i närvarande stund i sjunkande tillstånd vid höjden af af Skagen — Alla bedjande, beredda att dö — Hjelp! Den helige Anden beskydda och hjelpe oss Den 2 Juni 1873. Anders Höckerberg . . Missionssekreterare. Motiverna till denna, i ordets egentliga bemärkelse drift må nu vara hvilka som helst, visst är dock, att hiobspostmästaren varit illa underrättad och derigenom också lätt röjt sitt ursprung. Egendomligt är emellertid, att fartyget sedermera verkligen varit ute för ett missäde i trakten af Skagen, ehuru dess bättre ej af så vådlig natur, som det hvilket uppgifves i ofvannämnde skritvelse, hvars upphofsman, i händelse man lyckas upptäcka honom, ej torde undgå en allvarsam näpst för sitt tilltag. Rederiaktiebolaget Örnen har nyligen i Hamburg till pris som icke bekantgjorts inköpt fregattskeppet ÅJosuah LHale om 1182 registertons drägtighet. Färtyget, som anlände hit i går med barlast från Hamburg, skall med första erhålla nytt namn. Det kommer att föras af sjökapt. W. Kjserman, förut betälhafvare å skeppet ÅErik Sparre. Återvåndande emigranter. Med postångaren Orlando, som ankom hit i går på morgonen från Hull, medföljde åtskilliga svenska emigranter, omkr. 30 stycken, deribland flera qvinnor och barn, hvilka öfver England återvändt till fäderneslandet från Amerika. Från Lidköping skrefs i lördags: Jernvägsarbetet har för några dagar sedan börjat i stadens omedelbara närhet, der ännu blott en mindre arbetsstyrka är sysselsatt med jordarbeten. Arbetarnes antal kommer dock snart att betydligt ökas, men utfyllningen af stationsplanen härstädes lärer någon tid komma att uppskjutas för att alvakta lägre vattenstånd. Norska ståthållarefrågan, Konungen har som bekant sanktionerat norska storthingets beslut om utstrykande ur Norges grundlag af paragrafen om ståthållareposten. Förhandlingarne på högsta ort ha haft denna gång: Först hölls i Stockholm förliden torsdag ett norskt-svenskt statsråd, bestående af den norska statsrådsafdelningen derstädes samt justitiestatsministern Adlercreutz samt statsråden Berg och Bergström. Konungen framlade för detta norsk-svenska statsråd tvenne frågor — neml. huruvida afgörandet at storthingets beslut i denna sak skulle behandlas i sammansatt eller uteslutande norskt statsråd, samt om sanktionering af storthingets beslut skulle göra det nödvändigt att företaga äudringar i riksakten, hvars paragrafer 4 och 7 förutsätta, att der blott finnes en norsk statsminister. De norska radgifvarne framböllo den förut från norsk sida uttalade åsigten, att arendets reella behandling ensamt tillkom norskt statsråd och påpekade genom pråecedenser från liknande fall, att beslutets sanktion icke kräfde någon andring i riksakten. De svenska rådgifvarne anmärkte först, att det nu tillkallade sammansatta statsrådet var på ett annat sätt organiseradt, än brukligt hade varit sedan 1842, i det H. M:t vid detta tillfälle icke bragt ärendet inför svenskt statsråd och tillkallat de 3:ne norska statsräden, utan företagit frågan i norskt statsråd, med tillkallande at blott 3 svenska rådgifvare. Häremot ville man ingen invänning göra från svensk sida, emedan ett sådant tillvägagående i ett fall som detta icke betanus strida mot riksakten. De svenska statsråden antogo, att frågans afgörande i sjelfva verket borde ochandlas af sammansatt statsråd, men alldenstund de, säsom törhallandena utvecklat sig, icke kunde tänka sig, att stäthållarposten skulle komma att besattas med svensk man, och det etter den sanna upptattuingen af Unionen icke kunde vara at något ineresse för Sverige, att konungen hade rättighet att utnämna svensk ståtbållare, så kunde de svenska rådgifvarne tillstyrka konungen att afgora saken i uteslutande norskt statsråd. De norska rådgifvarne nedlade protest mot de svenska rädgitvarnes yttranden, för så vidt dessa inlatit sig på sakens realitet och gått utom besvarandet af de af H. M:t framstälda frågor. De förklarade, att de norska statsmakterna hade uteslutande törtogande öfver denna norska grundlag och att denna ratt lika litet kunde inskränkas genom motsatta påståenden, som den grundade sig på medgitvanden. H. M:t befalte derpå, att saken skulle töretagas i uteslutande norskt statsråd. I ett sådant uteslutande norskt statsråd, som hölls omedelbart derefter, blef storthingets beslut sanktioneradt. Den kongl. sanktionen, hvilken här i landet mottagits med den lugna stämning, som innebär att man var beredd derpå, och ej ens frammanat något mummel från de organer, hvilka förr en gång rörde upp himmel och jord för den sakens skull, synes knappast ha varit väntad i Norge, der en viss öfverraskning blandade sig med glädjen. Efter att hafva uttalat den allmänna meningens i Norge