Göteborgsposten – 10 juni 1873, sida 1

demar gjort henne till sin sondotters ständiga sällskap och väninna. Hon var i mindre goda omständigheter, då mrs Wallace tog henne till sig mera såsom vän och söllskap än såsom ett hjenstehjon. Hon hyste stor tillgifvenhet för mrs Floyd och vördar djupt hennes minne. Den ungerska grefvinnan syntes fortfarande förvånad. — Hvad är denna persons namn? frågade hon. — Mrs Watchley. Nu hör jag en vagn köra fram, sade lady Thaxter. Våra gäster ha anländt. Lady Thaxter ursäktade sig och gick ut i förstugan för att mottaga sina gäster och ledsaga miss Floyd samt mrs Watchley till ett toiletterum. Lord Waldemar gick in i salongen, och snart kom värdinnan in åtföljd af sina gäster. Lady Thaxter presenterade Hilda Floyd för den ungerska grefvinnan, som stod upp blek och darrande samt med ett uttryck af verklig fasa i sina blå ögon. Man skulle ha kunnat tro, att hon sett ett Medusehufvud snarare än en ung vacker engelsk flicka, om man fått döma af hennes stela stirrande på det sköna ansigtet. Äfven lady Thaxter fästade uppmärksamhet vid sin väns underliga sätt och förvånades deröfver. Lady Rothsmere lade dock hastigt band på den sinnesrörelse, som hotat att öfverväldiga henne, och med ädel och behagfull värdighet gjorde hon en nigning för miss Floyd. Men hon följde ej det engelska bruket att räcka fram handen. (Forts.)