Göteborgsposten – 4 juni 1873, sida 1

Kristiania den 23 maj. Vid slutet af Odelsthingets möte i lördags framlemnades den förstärkta bankkomitöns betänkande angående det föreliggande förslaget till lag rörande ponningeväsendet. Komitåens majoritet tillstyrker antagandet af en lag i 20 SS, hvilka i det väsentliga ansluta sig till den k. propositionen och med hvilka utom införandet af guldmyntfot åsyftas en lämplig ötvergång från den nuvarande räkneenheten till decimalindelning. Vid slutvoteringen i komitöen har dess medlem Ström dock principielt upptagit den k. propositionens lagförslag något modifieradt, och en annan medlem, hr Haugland, har likaledes principielt vidhällit prof. Brochs lagförslag. Båda dessa medlemmar biträda dock majoritetens förslag, så att hr Bergsager står allena med ett kert dissenterande votum, hufvudsakligen af det innehåll, att han vill bibehålla det gamla myntsystemet i dess helhet. Efter halfannan timmas debatt i Stortbingets förmiddagsmöte på måndagen blef tiden för thingets samvaro fastställd till den 7 juni, då det med 65 röster mot 53 blef beslutadt att bestämma denna dag såsom den tidpunkt som kommer att angifvas i thingets adress till konungen om ytterligare prolongation. Denna prolongation är af kenungen beviljad. Under veckan sysselsätter sig thinget för öfrigt med Odelsthingsfrågor. När myntsaken blitvit behandlad, tager man i tu med värnepligtslagen, och blifver man färdig med den, så kommer lagen om bolag, men det är dock tvifvelaktigt om man kommer så långt. Sedan om förmiddagen d. 17 maj ett tåg af flera hundra småpojkar, hvar och en med sin lilla fana i handen, hade dragit genom gatorna, tog dagens högtidlighet sin egentliga början med en procession af de olika korporationorna, som kl. 5 e. m. under vackert soligt väder gick ut från fästningen och följd af stora folkmassor under musik tågade upp genom Kyrkogatan och Carl Johansgatan till storthingshuset, der ett lefve för storthinget utbragtes. Processionen mottogs af thingets medlemmar, som in corpere hade uppställt sig utanför vestibulen och genom sin president Kildal tackade för hyllningen. Tåget drog derefter genom Universitetsgatan till den öppna platsen bakom universitetet, der en läktare var uppförd för musiken och festkomiterade. Här höll kandidat Nordal Rolfsen ett varmt och vackert tal för dagen. Derefter afejöngs en sång och så skingrades mängden för att senare samlas på Klingenberg, hvarest en folkfest var arrangerad, som bevistades af flera tusen deltagare. Sedan här blifvit höjdt ett lefve för H. M:t konungen, böll Björnstjerne Björnson festtalet, om hvars värde och berättigande med anledniovg af dagens betydelse meningarne voro temligen delade. Många funno talet icke vara något egentligt sjuttondemaj-tal, egnadt att lyfta stämniogen och att förena åhörarne i en stor gemensam känsla: det var vida mer ett ensidigt partiinkast i de stridiga frågor, som för ögonblicket uppröra vår politiska verld, det var en apologi för den allmänna rösträtten, ett huggande till höger och till venster mot denna obegränsade utvidgnings motståndare, ett uppkok på de gamla vilseledande påståendena, att det är bönderna som hatva gitvit landet dess odling, som ega