Göteborgsposten – 30 maj 1873, sida 1

anlers BOKtryCKerIl. estaurationerna. Och denna summa är icke öfverrifven vid en verldsutställning. Hvad rumprisena ngår, så läses rum från 1: 50 till 8 flor. pr dygn. jet läses också i våra badortsannonser rum trån 0 öre till 1: 50 pr dygn. Men när man kommer ram, vore det än före terminens början, så äro de er 50 öres-rummen upptagna och de för 1: 50 stigna ll 2 rdr. Jag vill ej påstå, att så kommer att ske Wien, men ännu i medlet af maj funnos ej beboega rum att få under 3 gulden, och de fleste jag örde talas om betalte denna summa, mången ändå vera. Wienertidningarne öfrerflödade på berätteler i denna väg, och när en skåmttidning rekomhenderade ett hotell vid Donau, tör att gästen vid synen af räkningen kunde geschwindt frälsa sig rån krafvet genom att hoppa i strömmen, så var et icke någon diktad anledning, ty prejeriet går erkligen längre än jag annorstädes sett, och jag har ndå besökt de flesta Europas länder, till och med Lorge. Hvad återigen beträffar det stora antal — (usental står det — privata bostäder, som finnas tt tillgå, så ligger deruti en stor öfverdrift, så vida lermed menas, att de äro att tillgå för resande att 0 uti. I medio af april såg man väl i Leopoldtadt och Landstrasse samt audra nära Pratern beägna stadsdelar hvita lappar å fönster och portar med annonser om rum att hyra -under hela verldstställningen, kortare tid ville man ej ingå på, till pris omkring 100 gulden i månaden; men efter den iden försvunno de som snö i solsken, rummen voro alla uthyrda. Dessa rum, och i allmänhet sådana som utbjudas, tillhöra fattigt folk. Ingen må tro, att förmögna, eller som sådana ansedda personer, uthyra sina våningar till främlingar, allra minst till kättare från ett land, som ingen förr hört omtalas, så populär är icke Weltausstellung hos wienarne. Rummen äro nästan alltid belägna innanför köket, men för resten vanligvis snygga ech trefliga, kosta efter behörigt prut allraminst mellan 60—80 gulden Porbecahlung i månaden med uppassning och 5 å 10 gulden i drickspengar, om familjen består sig med piga och vuxna döttrar; billigare fås de ej och icke heller på kortare tid. Detta pris är icke för dyrt, om man skulle bo der på månad, men är frågan om några dagar, så är 5 gulden taxan och prutas sällan lägre än till 4 för person. En månadsgäst må dock väl se sig före, tala vid en högre polistjensteman, betala denne väl, innan han betalar hyran — ty det händer att första natten herrskapet i köket kommer i krakel och att detta sker 2, 3 0. s. v. nätter, tills gästen ledsnar och rummet blir ledigt att lura en annan, eller också har det barnlösa herrskapet i en hast fått 4—5 skrikande barnungar, eller ännu värre, första morgonen inträder en läkare eller icke läkare, det faller sig ej så noga, och efter flerfaldiga habe die Ehre, underrättar -Ihre Hochvohlgeborenheit att någon af familjen angripits af smittkoppor, och att dessa äro af en mycket svår beskaffenhet, eller är det tyfus som inbrutit i huset — båda dessa sjukdomar grassera i Wien. Man skall vara bra koppärrig, om icke denna manöver lyckas skrämma en nordbo ur ett sådant näste. Skulle resanden vara nyvaccinerad och bärdad, så tillgripes ett annat medel, såsom t. ex. om man bor i Åparterre — det vanligaste fallet — att placera en kopparslagare i källaren rätt under der sängen står, som hamrar till kl. 12—1 på natten. Man bar då den infernaliska oturen att lida af kopparslagare på aftonen, och för detta flyr vanligen de mest nervstarka personer. Båda dessa sista tall ha händt undertecknad, och ehuru jag icke flydde för kopparslagaren, så narrade man dock af mig 80 gulden medelst smittkopp-patienten. Jag kan icke nog varna för de 5000 privata bostäderna, de kunna vara bra, och jag kände flere landsmän, som varit lyckliga, tack vare de forutkomna svenskarnes vana at bistå de sistkomna; men min egen otur och andra främlingars är mig allt för vål bekant, att jag kan förtiga, hvad som har inträffat. Bäst är att bo på hotefl och låta preja sig till ett kändt och begränsadt belopp, aldrig reqvirera något på botellet, spisa på restaurationen tillsammans med förut på stöllet bekanta landsmän och bälla sig till de enklaste rätterna och det utmärkta Bier, som der finnes öfverallt. Vöslauervinet är billigt och då man blir van dervid godt, de hvita vinerna föllo mig icke i smaken. Mjölken är god och billig, -kaffe Melange med ägg och emörbrod är en god och billig frukost. Th har man godt, men fås ej på alla ställen. Svenskt bränvin och punsch finnes hos der alte Schwedenfreund Schwab i Pratern, der våra arbetare fått ett godt middagsbord för 44 kreutzer och der äfven flere af våra svenska herrar höllo till godo. Utställningen är ej på långt när färdig, och man synes göra sig god tid; felet ligger mest hos utställarne sjelfva och dernäst hos styrelsen, som ej organiserat kommunikationsvåsendet bättre. En gräslig oordning och kanske något ännu värre råder i hela systemet, icke förbättradt af den krach, som rådt och råder. För dem, som ej ha att syssla dermed, år ej skäl att besöka utställningen före d. 1 juli. Har ej då koleran tagit allvarsammare fart, så kan man bese utställningen sådan den är och blir, då böra både kris och hotellprisen reglerat Big. Den som sett sista Pariserutställningen har bär intet nytt att skåda annat än ett land, der Nationalbankens pengar icke mottagas hvarken i tull, telegraf eller post utan agio, ja ej ens i biljettluckan till utställdingen — och dertill en agio, som rättar rig efter ven betalandes mer eller mindre goda Wienertyska.