Göteborgsposten – 30 maj 1873, sida 1

edert hjerta väcka någon gnista af tillgifvenhet för henno och tacksamhet emot henne. Jag väntar, att ni beder henne om ursäkt. — Det gör jag aldrig! utropade miss Floyd, i det hon sköt hufvudet tillbaka. Mrs Watchley har varit van vid en sådan behandling af mig under hela mitt lif, och jag vill aldrig förödmjuka mig till den grad, att jag beder henne om ursäkt. Hvad hennes godhet mot mig betäffar, så vill jag fråga, om hon ej fått betaldt derför? Hon har fått både kapital och ränta för hvar enda penny, som hon lagt ut för mig. Jag har aldrig varit angelägen om hennes tillgifvenhet. Hon står för långt under mig, för att hennes tillgifvonhet skulle ha något värde för mig. Hon gaf mig ett hem, men hon har fått det bättre. Jag tror, att hennes godhet mot mig alldeles icke varit så oegennyttig, som ni förmenar, farfar. Hon tycks ha låtit betala sig ganska rundligt derför. Lord: Waldemars ansigte blossade. — Hilda! utropade han, jag blyges för er. Om ni ej sjelf vill bedja om ursäkt, skall jag göra det i edert ställe. Mrs Watchley, ni känner denna elaka flicka långt bättre än jag gör, och ni har kankända lärt er att för draga hennes näsvisbeter. Jeg beder er öfverse med hennes uppförande vid detta tillfälle. Jag är öfvertygad om, att hon ej menar allt hvad hon säger. Den unga damens läppar kröktes hånfullt. I hettan åsidosatte hon all klokhet, (Forts.)