Rättegängsoch Polissaker Poliskammaren. Säkert gömställe. Från en besättningskarl anställd å ångf. Brage, bortstals d. 17 d:s i den s k. ruffen å nämnde fartyg ur en rock en portmonnå innehållande 3 rdr. Den bestulne märkte haundelsevis tilldragelsen och skyndade efter tjufven, hvilken fasttogs och befanns vara arbetskarlen Niklas Johansson. I det han kneps bortkastade han vårdslöst 1 rdrssedel. Då han uppförts i vaktkontoret för att visiteras fann man bl. a. en rdr gömd — i strumpan. Vid törhöret uppdiktade Niklas Johansson följande trefliga historiett. Bjuden af en gammal vän, f. d. disciplinseldaten Karsten Rask, numera besättningskarl å Brage, hade han intagit hvarjehanda förfriskningar Åc. i ruffen och sedan de sålunda rumlat om hade Rask bedt honom att ur en der hängande rock taga portmonnäen och sedan gömma den mycket, mycket val. Detta under hviskande meddelade förtroende följde Niklas och sökte gömma rofvet så väl ban kunde, neml. i strumpan, emedan han ansåg sina fickor icke nog säkra. Karsten Rask kunde vid med honom anställt förhör icke erkänna annat än att han trakterat Niklas, men hvarken lockat eller tubbat honom till någon dålig handling. Målet remitterades. Hygglig ungdom. Sextonårige ynglingen Carl Gustaf Emil Audersson hade häromdagen passerat Grönsakstorget der ett par personer, bl. a. månadskarlen Carl Jacob Andersson stodp samtalande. Den unge Emil måtte icke ha funnit detta vidare behagligt, h vadan han rusar på månadskarlen och slår honom utan något gräl eller ordvexling ett knytnäfsslag i ansigtet. Han fasttogs, men sökte då med all makt befria sig. Vid förhöret uppdukades etter vanligheten en lång historia om att han istallet varit den förfördelade och endast begagnat knytnätvarne till sjelfförsvar. Vittnen intygade dock motsatsen. Den tilltalade var, oaktadt sin ungdom, seuast i januari dömd för fylleri till 9 dagars enkelt fängelse och dömdes nu för förargelseväckande uppförande och slagsmål att böta 25 rdr eller undergå 15 dagars enkelt fängelse, samt genast införpassas. Den unge slagskämpen, bedröfligt nog ganska hemmastadd med strafflagen och dess paragrafer, påstod sig genast ämna klaga vid Göta Hotrått i mening att under besvärstiden få vistas på fri fot, hvilket försök likväl denna gången misslyckades.