Göteborgsposten – 23 maj 1873, sida 2

Teater. En lidsommarnattsdröm. Dramatisk dikt af Williom Shakspeare. Musiken af MendelssohnBartholdy. Dekorationerna af Fritz Ahlgrenson. Den store britiske skaldens genialiska tankelek En Midsommarnattsdröm har nu gått öfver vår teaters tiljor och åtrönt den afgjordaste framgång. För uppsättningen hade gjorts allt, hvad som kunnat göras, och den förrådde en prakt och historisk trohet i nästan alla detaljer, som hade kunnat anstå en teater äfven med anslag från det offentliga. Ögat tjusades af ett bländande färgspel, framkalladt af rika drägter, konstnärligt utförda dekorationer och en förträfflig belysning i förening; örat smektes ljuft och själens stämning förhöjdes af den herrliga, väl utförda musiken, hvilken slingrar sina tonperlor kring denna brokiga verld, hvars romantik blir genom dem af en mäktigare verkning; tanken njöt af den fantasiens flykt, hvarat dikten är ett uttryck, af tockningen af denna elfverld, dessa öfvernaturliga väsenden, hvilka drifva sitt spel ibland menniskorna. Kortligen, det hela erbjöd något särdeles tilltalande, hvilket länder den aktade ledaren för vår teater till stort beröm, ty i allt framträdde den ordnande tanken och handen, som förstått att sammanlänka alla detaljerna till detta barmoniska hela. Pucks roll ntfördes af m:ll Wiborg, såsom vi väntat, med liflighet och behag, och hennes uppfattning af densamma vittnade om ett godt studium, likasom dess återgifvande afgaf ett nytt bevis på denna skådespelerskas märkliga utveckling till sann artist. Det låg poesi i denna framställning, som likväl icke undanskymde den realitet skalden vetat gifva åt figuren. Oberons roll hade öfvertagits af fru Raa, hvars konstnärskap som bekant tillhör ett helt annat område, ehuru hon dock visste att med sin stora dramatiska begåfning gifva färg och poetiskt intresse åt sin framställning af elfkonungen. Mill Johannesen var en i det hela god och till det yttre utmärkt representant för Titania, elsdrottningen, hvars ögons lust är skönhet och som sjelf täflar med sin andeoch blomsterverld i kroppslig fägring, ty just så blir Oberons puts att göra henne förälskad i gesällen med åsnehufvudet genom motsatsen mellan dem båda fullt komisk. Fru Boström återgaf med behag Helenas roll, men syntes oss i någon mån ej gifva nödig kraft åt den passion, den glöd, hvarmed hon kärlekssjuk söker att vinna sin Demetrius. Mill Gustafsson var till det yttre en förträfflig Hermia, ehuru hennes nybörjarskap, såsom naturligt var, måste tramträda vid sidan af det lif och den utmärkta ensemble, som öfriga medspelande utvecklade. Hrr Ahlström och Wagner voro goda representanter för Lysander och Demetrius. De dramatiska handtverkarne, detta komiska sällskap, voro ganaka oklanderligt inne i sina roller. Vid onsdagens föreställning, som gafs (med -lapp på luckan) till förmån för mill Wiborg, blef recettagerskan upprepade gånger inropad för att emottaga publikens uppmuntringar — hvilken uppmärksamhet äfven rättvisligen bevisades hr Åhman, hvars redbara och oförtrutna sträfvanden för upprättbållandet härstädes af en god teater vår allmänhet lärt sig att värdera och högt skatta. En Midsommarnattedröm, som uppfördes äfven i går för utsåldt hus, gitves för tredje gången om söndag. A 3 — Uuiss Rn TT? oo Foo