Göteborgsposten – 17 maj 1873, sida 2

man hör i de diplomatiska kretsarne, sk la kabinetten i Wien och Berlin göra hela sitt inflytande gällande för att hindra valet af en påfve, som föreslås eller stödjes af jesuiter-orden. D3 skola, så vidt möjligt är, skaffa sig säkerhet för, att nästa påfve skall vara villig att erkänna och akta statens rättigheter, om regeringarne å siu sida erkänna kyrkans rättigheter. De skola i sitt eget maktintresse samt för den borgerliga och kyrkliga fredens skull bestämma, att dessa tvenne områden hållas för framtiden strängt åtskilda. De hopypas, att den italienska regeringen skall helt och hållet följa samma po itik, emedan hon, för att komma till en förening med Vaticanens andliga makt, hvarpå hon måste sätta det största värde, skulle önska valet af en påfve, som finner sig i förlusten af den verlusliga makten och är redo att uttöra sina funktioner som kyrkans öfverhufvud i godt förstånd med Qvirinalen. Öafsedt det här anförda, är det sannolikt, att de nordliga stormakterna äfven skola framkomma medgqandra fororingar. Allt sedan flamändaren Hadriani val har det varit en erkänd grundsats, att hvarje påfve skulle vara en italienare. Det försäkras nu, att den tyska diplomatien skall uppresa sig mot denna sed såsom stridande både mot katolicismens princip och de andra nationernas religiösa känsla. I Berlin säger man helt öppet, att om Vaticanen och Qvirinalen sasthålla vid denna praxis, skall detta blott påskynda den schism, som hotar att utbryta mellan den romerska kyrkan och Tyskland. Vidare fordrar den tyska diplomatien en reform af kardinalkollegiet. Till år 1225 vexlade antalet af kardinalerna mellan 28 och 52, och så förhaller det sig ännu i dag. De tyska statsmännen ha in et att invända mot siffran, men de anse, att de olika nationaliteterna icke äro proportionaliter representerade deri. Af främmande kardinaler finnes det blott tolf; af dem har Frankrike de fleste, Tyskland blott en enda, neml. fursten af Hohenlohe, och Österrike två, neml. furst Schwarzenberg och riddar von Rauscer. Sådana äro i det väsentliga med hänsyn till påfvevalet åsigterna hos de makter, hvilka gruppera sig kring kabinettet i Berlin.