Göteborgsposten – 16 maj 1873, sida 1

landena helt olika. Det har emellertid, sedan Krossekärr-förslaget måste öfvergifvas, icke varit fråga om någon annan slutpunkt än Göteborg, och om förhållandena från en sida sedt gestalta sig något sämre, så gestalta de sig deremot från en annan ojemförligt mycket bättre. Att bergslagsbanan drages till Göteborg, gör den naturligtvis längre, men det måtte icke vara längden som kommer artikelförf. i N. D. A. att misstro affiren, ty så länge Bergslagsbanan ansågs skola dragas öfver Billingsfors blef den ej kritiserad-. Denna linie skulle dock medfört för Dalarnas och bergslagernas produkter både större väglängd och vida högre trafikkostnader. N. D. Å. påpekar äfven konkurrensen med Frövi-Ludvika banan. Vi så då endast påminna, att effekter från Falun till Göteborg med anlitande af denna linie skulle behöfva forslas på fem olika jernvägar, att väglängden på 0,1 mil när torde blifva ungefär densamma och slutligen, att det är icke blott de af Frövi-Ludvika-banan berörda områdena, hvilkas produkters forsling man beräknat, utan att det gifves en hel mängd orter vester om denna linie, som man måste taga med i beräkningen såsom lämpliga att tilläggas Göteborgs handelsområde och att här hafva sin exporthamn. Det är rätt eget, att Våra insändare i allmänhet i motsats mot artikelförf. i N. D. A. framhålla banan såsom ett godt affärsföretag, men tro, att vinsten hutvudsakligen skall komma våra större handelshus och fabrikanter till del, hvilken sistnämda förutsättning dock förefaller oss alldeles grundlös, då det lätt kan beräknas, att icke blott staden såsom sådan, utan äfven dess arbetande klasser skola blifva de, som säkrast komma att draga vinst af företaget. 2 —