Göteborgsposten – 16 maj 1873, sida 1

mansatt af sju personer ur skiljda samhällsklasser. Om vid pass sjorton dagar torde dessa hafva sullgjort sitt åtagande och vara färdiga att delgitva vår kommunalrepresentation, hvilka deras tankar äro ej mindre om sjelfva förslagets lämplighet än om det bästa sättet att bringa saken å bane d. v. s. om det sätt för medlens anskaffande, som må kunna blifva minst betungande för samhällets skattdragande. Vi anse oss skyldige att afbida, hvad nämnda beredning kan hafva att föreslå, innan vi ytterligare yttra oss i denna för vårt samhälle onekligen högst vigtiga fråga. V hafva förut uttryckt vår lifliga öfvertygelse, att jernbanans föreslagna sträckning till Göteborg är af den utomordentliga betydelse tör samhället, att en del enskilda betänkligheter måste vika för samhällsnyttans just i närvarande tid så tvingande kraf, och vi tro, att stadsfullmäktige vid valet af beredningen gifvit ytterligare en säkerhet derför, att man med fullt förtroende kan afbida, att frågan löses på ett tillfredsställande sätt. Om det sålunda ännu icke må anses vara tid att inlåta sig i någon granskning af skälen för och emot det ena eller det andra, då frågan ännu väntar en utförligare och på faktiska förhållanden stödd grundligare behandling, må det dock vara skäl att underrätta våra läsare om en del preventiva åtgärder, som man på ett och annat håll försökt att framkalla eller gifva ett nog behöfligt men ingalunda tillräckligt stöd. Red:n har emottagit en mängd insända artiklar, hvilka den skulle ansett sig hatt skyldighet att offentliggöra, om de icke varit så ensidiga, så hvarandra motsägande, och om de icke i allmänhet bevisat, att deras författare icke fästat tillräckligt afseende på sjeltva bufvudfrågan, samhällets verkliga behof och fördel. En af våra ärade insändare bar i likhet med en insändare i Handelstidningen påstått, att företaget är till fördel för endast några större handelshus och fabrikanter. Vi tro oss redan hafva framhållit den åsigt, som delas af våra förståndigaste, mest erfarne och mest betrodde män, att det är en fördel för staden, som äfven afses, och om den tillsatta beredningen ej befattar sig med att ytterligare anföra bevis härtör, tro vi oss framdeles kunna visa, att trafikafgifterna till staden verkligen måste blifva sådana, att de betäcka räntan på den skuld staden i och med aktieteckningen må ikläda sig. Att beskattningen under anläggningsåren möjligen kommer att ökas, vilja vi ej förneka, men vi tro också, att beredningen blir ense derom, att man måste vara betänkt derpå, att en del mindre rikligt salarierade löntagare ej drabbas för hårdt af utdebiteringen. Vi bedja dem af våra insändare, som särskildt framhållit den tunga, som företaget skulle pålägga våra lägre tjenstemän, afdida, hvad den nu tillsatta beredningen kan hafva att föreslå. Skulle de sedan fasthålla sina uttalade åsigter, anse vi det som ett nöje för oss att få offentliggöra dem. Dock skulle det vara oss kärt, om dessa uttalanden icke delgåfvos oss under anonymitetens slöja. Vi kunde då också sä tillfälle att lemna upplysningar om en och annan sak, som våra ärade insändare tilläfventyrs förbisett. En af våra insändare har framhållit faran at att i närvarande tid, då de svindlande företagen i Tyskland framkallat en handelskris på en del handelsplatser derstädes, upptaga ett lån för stadens räkning. Vi förstå ej rätt hvarthän insändaren vill komma. Det är väl icke gifvet, att man skall vända sig till någon annan än den bästa marknaden för länets upptagande. Vi se dessutom ingen anledning till, att en handelskris i Wien, Berlin, Frankfurt eller till och med Hamburg nu mera skulle kuona utöfva ett så våldsamt inflytande på vårt affärslif, att det ekulle rubba beräkningarna vid en fullkomligt sund och nykter spe kulation af den art, som här ifrågasättes, en spekulation icke för stunden utan för en lång framtid. Men på samma gång vi bedja våra ärade insändare hafva litet tålamod, till dess frågan blir mera utredd, hvarpå de icke lära komma att få vänta länge, måste vi äfven egna ett ögonblicks uppmärksamhet åt en uppsats om den: stora bergealagsbanan, hvilken uppsats förekom i N. Dagl. Allehanda i tisdags. Vi tro oss i denna uppsats spåra litet af det gamla Kvossekärrs-intresset. Krossekärrs hamn framhålles såsom isfri och Göteborgs såsom tillfrusen under hela månader, och dessa båda påståenden lida af öfverdrift. Krossekärr Falu-jernvägen föreföll N. Dagl. Alleb. som ett godt afärsföretag; men genom förläangningen till Göteborg gestalta sig förhålthan med rätta fruktade Och han