Göteborgsposten – 13 maj 1873, sida 2

än att sitta på hästryggen under en sormlig polarköld och se främmande regementen defilera. I lördags togo valen till nya grundlagsatiftando cortesförsamlingon i Spanien sin början. Man vet af erfarenhet, att hvarje regering i Spanien vanligen kan få en majoritet af sina anhängare invald i cortes genom att skicka provinsguvernörerna de vanliga instruktionerna och penningmedlen. Alldenstund guvernörernas eget intresse bjuder dem att stödja det hecrskande partiet, utöfva dessa sin makt och myndighet öfver borgmästarne och de lokala valkomiteerna med stor ilver, så att oppositionen sällan får mer än en försvinnande minoritet af sina kandidater genom vid valen. Då Sagasta hösten 1871 ötvertog regeringen, utskref han genast nya val och genomdref genast riklig användning af statens penuingmedel, att inemot 34-delar af samtlige deputerade blefvo hans svurna anhängare. Då Sagasta på våren 1872 måste vika för Zorilla, företog denne samma manöver och genomdref valet af 288 radikala deputerade emot 60 republikaner och alfonsister. När i detta ögonblick den federalistiska regeringen i Madrid under Castelars och Figueras ledning utskrifver val till en grundlagsstiftande cortesförsamling, är det — med förut gjord erfarenhet för ögonen — troligt, att utgången blir sådan ministeren önskar den, d. v. s. att der blir vald en republikansk majoritet, som är villig att understödja kabinettets federalistiska planer. Ministerens utsigter i denna riktning ha blifvit gynsammare genom statskuppen d. 23 april och sprängningen af hela det radikala partiet, hvilket utgjorde majoriteten i förra kammeren. Eftersom alla konservativa och moderata pertiledare (Serrano, Martos, Beccera, Sardoal, Figuerola o. s. v.) för ögonblicket äro antingen i landsflykt eller fängelse (såsom den nyss häktade Topete), och då deras anhängaro i provinsen förföljas som förrädare af republikon, är det tydligt, att det tederalistiska partiet har de bästa utsigter till att segra vid valen. Ministerpresidenten Figueras har visserligen utsärdat ett manifest, hvari anbefalles åt myndigheterna att iakttaga den strängaste neutralitet vid valen; men dels på grund af nämnda förföljolser, dels derför att regeringens anhängare, sederalisterna, i alla provinser organiserat sina valkomiteer, hvaremot de forna konservativa, alfonsistiska och unionistiska komitåerna till största deien upplöst sig, kan resultatet knappast vara tvifvelaktigt. Regeringen skall så sig en sederalistisk representantförsamlipg, och verlden skall så se Spanien inlåta sig först af alla enhetsstater på det vådliga experimentet att bilda ett förbund af små sjelsständiga stater, dess nuvarande provinser, i hvilka återigen de kommunala frioch rättigheterna skola vara utdrisna till sin yttersta spets. Experimentet skall följas med ett visst intresse.